Trumpanhängare har fått för sig att Donald Trump skulle röja upp i det träsk de kallar ”Den djupa staten” (The Deep State). Det handlar om ekonomiska och andra särintressen, som skapar och utnyttjar strukturer och system i statens verksamheter för egen vinning – utan att besväras av valresultat och aktuella politiska styrkeförhållanden. En klassiker i detta sammanhang är det sk militärindustriellakomplexet, där vapenindustrin skaffar sig inflytande och makt via informella kontakter och kanaler. Eftersom den moderna statens verksamhet är mycket omfattande och ibland störst i samhället, finns ekonomiska resurser att fiska efter, som går vid sidan om partipolitiska och regeringsbeslut.

Den djupa staten är inget nytt fenomen. Det är korporativismen i ny språkdräkt. På 1960-talet diskuterades den typen av utnyttjande av staten mycket inom vänsterkretsar och kallades då korporativism. Jörn Svensson, en välkänd vänsterpolitiker skrev boken ”Korporativismen och den borgerliga klassdiktaturen” 1969.
Trump och hans anhängare anklagar tjänstemän inom förvaltningen för att läcka information till medierna, att FBI och CIA systematiskt motarbetat Trump, att tjänstemän med kontakter i mediavärlden granskat Trumps privata ekonomiska affärer, kontakter med Ryssland, att Barack Obama är en av dem som samordnar den djupa statens sammansvärjning mot Trump. Trumps advokat och republikansk politiker Rudy Giuliani (fd borgmästare i New York) hävdar att det finns en nationell konspiration från den djupa staten mot Trump.

Enskilda, grupper och företag, som vill dra egen nytta av staten (och kommunerna) på formell och även informell väg, finns nog i alla samhällen och i historien. I moderna, demokratiska samhällen är sätten att hålla tillbaka sådan korporativism flerfaldiga, tex genom riksrevision och annan granskning av myndigheterna, genom medierna, som ska uppträda som tredje statsmakten och inte minst genom att tjänstemännen har hög moralisk resning och inte accepterar korruption. Detta är den klassiska innebörden av byråkrati (som sociologen Max Weber beskriver), dvs en kår av oförvitliga tjänstemän, som strikt följer lagen och regelverken för opartisk och säker handläggning av ärenden – till skillnad från politiker som kan förväntas agera utifrån olika intressen.

Det är ju lite märkligt att högern tagit över kritiken av korporativismen och kallar det den djupa staten. Men åtminstone i USA är det logiskt med tanke på deras statsfientlighet. Vi ska inte tro att talet om den djupa staten syftar till att få en stat fri från agerande särintressen. Nej deras syfte är att misstänkliggöra och undergräva medborgarnas förtroende för staten och att så långt som möjligt begränsa statens verksamhet och inflytande. Hur sedan en massa människor i USA tror att det är Donald Trump, en klipparkapitalist, som ljuger och fifflar på alla möjliga sätt för att främja sina egna intressen, skulle vara den som röjer upp i det träsk de kallar den djupa staten, som han själv snarare är en del av, är obegripligt! Det går öht inte att få ihop det till en rationell tanke, men det är väl för mycket begärt. America First betyder nml Trump’s interests first!


















































