PARADISET PÅ JORDEN?

Svenska medborgare har under årtionden byggt upp en socialpolitik, som ska ge medborgarna skydd och stöd i situationer då den dagliga, normala, informella omsorgen fallerar. Systemet bygger på förtroende och den goda moralen. Det betyder att myndigheterna tror gott om folket och att de inte försöker lura sig till stöd de inte har rätt till. Folket i sin tur litar på att myndigheterna inte är korrumperade och sysslar med nepotism. Övergripande regelverk är beslutade i demokratisk ordning. Modellen bygger på att medborgarna och myndigheterna har någorlunda gemensamma referensramar.

Annars är det lätt att lura systemet och få bidrar på falska grunder. Numera är det ingen större svårighet att skaffa sig en falks identitet. Det kan man tom beställa på nätet där man kan köpa illegala pass, körkort och legitimation, som tex tillverkas och säljs via ”Dark Webb”, en ljusskydd del av internet. Syftet med falsk identitet är vanligen att få tillgång till bidrag man annars inte skulle få.

Människor med annan kultur och knappast någon erfarenhet av ett välfärdssamhälle, kan förundras över den svenska socialpolitiken och tom tycka att den är naiv. De förstår inte att socialpolitiken vilar på principen att det mesta är uppskjuten lön från dem som arbetar och betalar skatt och sociala avgifter. De ser tvärtom att under de rätta förutsättningarna kan man här leva på vad staten och kommunerna ger i olika slags bidrag, utan att själv ha bidragit med en enda skattekrona. Inom invandrarkollektiven lär man sig vilka de rätta förutsättningarna är för att få bidrag. Genom släktband, vänner och kontakter får utlänningarna tips och hjälp för att komma hit, få bostad, intyg på ett arbete (som kanske inte existerar) och hur man kan leva här utan att behöva arbeta och bidra till systemet. De känner ingen lojalitet till det svenska samhället, men det är bra att kunna utnyttja det. Tänka sig, man kan i detta land bli försörjd av staten och inte behöva arbeta!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

De stora invandrargrupperna tenderar att hamna i vissa bostadsområden där de har landsmän, som tar hand om dem. Dominerande familjer skapar ibland egna hjälpordningar där priset bla är lojalitet och pengarna kanske kommer från kriminell verksamhet. I utanförskapsområdena finns etablerade informella ordningar, där tex vissa familjer skaffat sig många bostäder, som de kan hyra ut mot förtjänst. Dominanta familjer bildar det som liknar klansystem varifrån de kommer och är i praktiken områdets ”ordningsmän” som signalerar vad det är för informella regler som gäller. Det förekommer att de tom har en slags egna domstolar, som hanterar konflikter bland de boende i området och intervenerar i sociala miljöer.

Med viss fiffighet skapas parallellsamhällen där många kan leva på att försörja varann, men pengarna kommer ytterst från staten. Stora barnfamiljer kan leva på bidrag av olika slag. Vid sjukdom får man sjukersättning och ev. aktivitetsersättning vid nersatt arbetsförmåga. Subkulturer har inte sällan ”egna” läkare som kan ge erforderliga intyg. Barnfamiljer får barnbidrag, extra stora bostadsbidrag, föräldrapenning, underhållsstöd, vårdnadsbidrag, underhållsbidrag (när föräldrarna bor på olika adresser), studiebidrag (till barn 16 -20 år) och extra tillägg för fattiga familjer. Gamla flyktingar får garantipension, äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg.  Det går tex att inom ordningen för personlig assistent anställa någon av de egna i familjen för att hjälpa någon annan familjemedlem. För dem som kommer från länder där det är individerna själva som får stå för hjälpen, är betald personlig assistent en mystisk ordning, men ack så tilltalande. Det finns i regel en hel del kommunala bidrag för aktiviteter för barn och unga, grundbidrag, bidrag till föreningslokaler, utbildningsbidrag, aktivitetsbidrag. Givetvis får invandrare och flyktingar, liksom alla andra, tillgång till subventionerad sjukvård och tandvård, vilket verkligen kan göra skillnad för stora barnfamiljer med fattig bakgrund. Ja, det går väl inte att säga annat än Sverige är fantastiskt?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Boende i dessa parallellsamhällen är vanligen invandrare, som nästan bara har dagligt umgänge med andra invandrare. De lever i sina egna etniska nätverk och det är inte ens säkert att de kan tala och förstå svenska. Där klarar man sig bra med sitt eget språk. Affärer drivs av invandrare och håller produkter som kommer från hemländerna. Vid myndighetskontakter fixar nätverken sina egna tolkar. När invandare tar över bostadsområdet, flyttar vanliga svenskar och området blir extremt segregerat. Nytillkommande invandrare hamnar ofelbart i dessa bostadsområden, där deras landsmän bor och snart sagt inga svenskar. Inte sällan har de nya fått tips och hjälp på olika sätt att komma till Sverige och det är naturligt att de bosätter sig där landsmännen bor och kanske tom erbjuder bostad.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Många av dessa parallellsamhällen domineras av muslimer och inte sällan har de sina moskéer och bönesalar, ibland i källarlokaler avsedda för föreningsverksamhet. Muslimerna får stora bidrag från gulfstaterna för att bygga moskéer och driva religiös verksamhet och sprida salafismen. Konsekvensen och avsikten är spridningen av islam. Rosengård i Malmö är ett belysande exempel på islamisering av ett stort bostadsområde, som hade en helt annan karaktär från början. Och hur kommunen på olika sätt, genom bidrag till dagis och förskola, stöd till muslimska skolor, hemspråksundervisning, föreningsbidrag mm, bidragit till denna utveckling av ett svenskt bostadsområde till en främmande ö, befolkat av ett främmande folk med främmande språk och kultur och en främmande och kanske skrämmande religion. Det Muslimska Brödraskapet kallar Rosengård ”Det muslimska civilsamhället”, där daghem, skolor, affärer, föreningar, lokala myndigheter och dess organisationer är muslimskt styrda. MB har som strategi att infiltrera all samhällsorgan för att påverka dess hållningar och verksamheter i muslimsk riktning.

Muslimer kan i dessa områden leva sina liv utan att nämnvärt behöva komma i kontakt med majoritetssamhället och dess institutioner annat än då det gäller att få ut olika slags bidrag. Få ungdomar i dessa områden skaffar sig högre utbildning och blir därför hänvisade till den lokala ekonomin, vad den nu kan erbjuda.    Tusentals människor i dessa lokalsamhällen kommer inte att bli en del av det normala Sverige. Politikerna talar om integration och misslyckad sådan, men de som lever i dessa områden har ingen önskan att bli integrerade. Vad skulle de vinna på det?

Alf Ronnby Fil dr sociologi, docent socialt arbete

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

EN FLERHÖVDAD STRATEGI MOT GÄNGKRIMINALITETEN

Detta är en mera utvecklad artikel om gängkriminaliteten med huvudvikt på vad vi sak göra åt eländet.

Det är de sk problematiska utanförskapsområdena, som är den materiella och sociala orsaken och ofta basen för gängkriminaliteten. Polisen har identifierat 55 sådana områden i 22 städer. I dessa invandrartäta och osvenska stadsdelar har vi fått in utländska klaner, som organiserar och genomför djupt kriminella handlingar. Polisen har kartlagt 40 sådana klaner med ca 5000 individer, som kommit hit i det enda syftet att ta makten i en stadsdel för att härska och kontrollera narkotikaförsäljning, stölder, mm för att tjäna pengar. Och bara i Stockholm har polisen kartlagt 50 kriminella gäng.

Det är dessa subversiva parallellsamhällen med egna informella ”lagar” och maktstrukturer, som gör det så svårt för polisen att komma åt gängkriminaliteten. Det är huvudmännen, ledaren som planerar och bestämmer och ungdomar som genomför brotten. Då dessa åker fast, finns det hela tiden nya rekryter, danade i denna miljö och moral därefter, som tar deras platser. Att tala om misslyckad integration i dessa områden är inte relevant. Dessa människor vill inte integreras och bli en del av vårt samhälle. De vill leva i sin egen värld. Och det ska vi se till att de inte får fortsätta med!

Vad ska vi då göra åt eländet? Det är uppenbart att vi måste bli mycket bättre på att hindra sådana subversiva människor att komma in i landet. Och mycket effektivare att utvisa dem som inte har rätt att vara här. Vi måste ge polisen bra mycket bättre möjligheter och resurser att penetrera dessa miljöer och klaner. Det handlar om ny teknik för avlyssning och visitering. Härdar som Rinkeby, Angered, Rosengård mfl liknande områden bör bli visitationszoner. Samtidigt en samverkan mellan bostadsföretagen, polisen, socialtjänsten mfl för att helt enkelt avhysa de kriminella. De ska inte ha någon plats att bo i vårt samhälle! Väck med dem!

Polisen måste få möjlighet, att via samarbete med andra myndigheter, komma åt klanledarna genom åtal för andra brott än just gängkriminaliteten, vilken pga rädsla och tystnad är svåra att komma åt. Det gäller att sätta dit dem för ekonomisk brottslighet, bidragsfusk, skattefiffel, trafikförseelser och andra brott de gör sig skyldiga till i vardagen. Och se till att de får stanna länge i fängelse! KD:s förslag att låta utlänningar tjäna av sina fängelsestraff i de länder de kommer från är en bra idé.

Det är också dags att ge upp den i och för sig humana idé att anpassa kriminella till ett laglydigt liv i samhället. Detta skulle ske genom att straffet verkligen skulle vara kriminalvård, med betoningen på vård, för att intagna inte ska bli ännu mera avvikande och samhällsfrånvända med en kriminell identitet. Det var rättänkt då vi genomförde dessa tankar i strafflagstiftningen. Men idag har vi ett helt annat samhälle där det är meningslöst att tro att de gängkriminella ska anpassas till samhället och leva ett normalt liv. Detta är dem främmande eftersom de redan som barn får en identitet som stående utanför, lever i en sådan miljö och vill göra karriär i den kriminella världen. Detta fenomen har vi känt till länge, men velat väl och varit både godhjärtade och godtrogna, för att inte säga naiva!

Men det är uppenbart att vi inte kommer åt gängkriminaliteten enbart med metoder på dessa nivåer. Vi måste tränga på djupet i dessa submiljöer. Det handlar om familjeterapi för att bearbeta dysfunktionella familjer varifrån de unga brottslingarna rekryteras. Skolorna bör ha många kuratorer för att hjälpa och stärka elever att ta sig ur dessa miljöer och blodsband.

Det behövs inte minst att vi arbetar med att förändra miljöerna i grunden genom community organizing. Det är flervägsstrategier som går ut på att hjälpa de förnuftiga och frustrerade i lokalsamhället att organisera sig så de kan stå emot hoten och framförallt skapa produktiva sociala miljöer där de kan utveckla sammanhållning och gemenskap utifrån sina egna förutsättningar och resurser. Dessa metoder har bla använts med framgång i USA.1)

Det kommer inte att fungera att enbart förlita sig på att polisen löser problemen genom brottsbekämpning. Polisen får ta hand om de kriminella, samtidigt som samhällsarbetare hjälper dem som vill bli medlemmar och integrerade i vårt samhälle att tillsammans skapa forma en anda och inte accepterar kriminaliteten. Dessa människor ska få hjälp att organisera sig för att ta egenkontroll över sin miljö. De måste bli tillräckligt starka för att orka och våga stå emot klanerna.

Det blir inte lätt och måste ske på flera plan samtidigt och i mycket nära samarbete med polisen, som har rätt att utöva våld mot de kriminella. Polisen, som har bäst insikt i de kriminella klanmiljöerna, förespråkar den här typen av flervägsstrategier och det är nog enda vägen att på sikt rensa upp och likvidera dessa pesthärdar i vårt samhälle.

Alf Ronnby

Fil dr sociologi, docent socialt arbete

Litteraturförslag:

  1. Block Peter (2009) Community
  2. Brager mfl (1987) Community Organizing
  3. Hutchinson ed (2009) Community work in the Nordic countries
  4. Homan Mark     (2008) Promoting Community Change USA
  5. Kahn Si               (1991) Organizing USA
  6. Kretzmann John McKnight John (1993) Building Communities from the Inside Out
  7. Medoff Peter och Sklar Holly (1994) Streets of Hope
  8. Ronnby Alf (1995) Mobilizing local communities, Aldershot Avebury

A MULTI-HEADED STRATEGY AGAINST GANG CRIMINALITY

It is the so-called problematic areas of exclusion, which are the material and social cause of gang crime. Police have identified 55 such areas in 22 cities. In these immigrant-dense and non-Swedish districts, we have brought in foreign clans, (from Lebanon and Somalia and more) which organize and carry out deeply criminal acts. The police have mapped 40 such clans with about 5000 individuals, who came to Sweden for the sole purpose of seizing power in a district to rule and control drug sales, thefts, etc. to make money.

It is these subversive parallel societies with their own informal ”laws” and power structures that make it so difficult for the police to access gang crime. It is the principals, the leader who plans and decides and young people who carry out the crimes. As these get stuck, there are constantly new recruits, fashioned in this environment, taking their places. Talking about failed integration in these areas is not relevant. These people do not want to be integrated and become part of the Swedish society. They want to live in their own world. And we have to make sure that they do not continue with that!

What should we do about the misery then? It is obvious that we must be much better at preventing such subversive people from entering the country. And much more effective to expel those who do not have the right to be here. We must give the police much better opportunities and resources to penetrate these environments and clans. It is about new technology for eavesdropping and inspection. Hearths such as Rinkeby, Angered, Rosengård and other similar areas should become visitation zones. At the same time, a collaboration between the housing companies, the police, the social services, etc. to simply evict the criminals. They should have no place to live in the Swedish society!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

The police must be given the opportunity, through cooperation with other authorities, to access the clan leaders through prosecution for crimes other than gang crime, which due to fear and silence are difficult to access. It is a matter of prosecuting them for financial crime, benefit fraud, tax evasion, traffic offenses and other crimes they commit in everyday life. And make sure they stay in jail for a long time! A proposal to let foreigners serve their prison sentences in the countries they come from is a good idea.

It is also time to give up the inherently humane idea of ​​adapting criminals to a law-abiding life in society. This was done by the punishment really being prison care, with the emphasis on care, so that inmates do not become even more deviant and dissociated from society with a criminal identity. It was rightly thought out when we implemented these thoughts in criminal law. But today we have a completely different society where it is pointless to believe that the gang criminals should be adapted to society and live a normal life. This is foreign to them because as children they already have an identity that stands outside, lives in such an environment and wants to make a career in the criminal world. We have known this phenomenon for a long time, but wanted well and were both kind-hearted and gullible, not to say naive!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

But it is obvious that we do not approach gang crime solely with methods at these levels. We need to delve deeper into these sub-environments. It is about family therapy to process dysfunctional families from which the young criminals are recruited. Schools should have many counselors to help and empower students to get out of these environments and blood ties. Not least, we need to work to fundamentally change the environments through community organizing. These are multi-way strategies that aim to help the sensible and frustrated in the local community to organize themselves so that they can withstand the threats and above all create productive social environments where they can develop cohesion and community based on their own conditions and resources. Among other things, these methods have been used successfully in the USA.1) It will not work to rely solely on the police to solve the problems through law enforcement.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

The police must take care of the criminals, at the same time as community workers help those who want to become members and integrated in the Swedish society to work together to form a spirit and do not accept crime. These people should be helped to organize to take self-control over their environment. They must be strong enough to have the strength and courage to stand up to the clans. It will not be easy and must take place on several levels simultaneously and in very close cooperation with the police, who have the right to use violence against the criminals. The police, who have the best insight into the criminal clan environments, advocate this type of multi-way strategy and it is probably the only way to eventually clean up and liquidate these hotspots in the Swedish society.

Alf Ronnby

PhD in sociology, associate professor of social work

Literature suggestions:

* Block Peter (2009) Community

* Brager et al (1987) Community Organizing

* Hutchinson ed (2009) Community work in the Nordic countries

* Homan Mark (2008) Promoting Community Change USA

  • Kahn Si                     (1991) Organizing USA
  • Kretzmann John McKnight John       (1993) Building Communities from the Inside Out
  • Medoff Peter och Sklar Holly (1994) Streets of Hope
  • Ronnby Alf (1995) Mobilizing local communities, Aldershot Avebury
  • Staples Lee (2016) Roots to Power, a manual for grassroots organizing

GETTONA ÄR ROTEN

Det är de sk problematiska utanförskapsområdena, som är den materiella och sociala orsaken till gängkriminaliteten. Polisen har identifierat 55 sådana områden i 22 städer. I dessa invandrartäta och osvenska stadsdelar har vi fått in utländska klaner, som organiserar och genomför djupt kriminella handlingar. Polisen har kartlagt 40 sådana klaner, som kommit hit i det enda syftet att ta makten i en stadsdel för att härska och kontrollera narkotikaförsäljning, stölder, mm för att tjäna pengar.

Det är dessa subversiva parallellsamhällen med egna informella ”lagar” och maktstrukturer, som gör det så svårt för polisen att komma åt gängkriminaliteten. Det är huvudmännen, ledaren som planerar och bestämmer och ungdomar som genomför brotten. Då dessa åker fast, finns det hela tiden nya rekryter, danade i denna miljö, som tar deras platser. Att tala om misslyckad integration i dessa områden är inte relevant. Dessa människor vill inte integreras och bli en del av vårt samhälle. De vill leva i sin egen värld.

Vad ska vi då göra åt eländet? Det är uppenbart att vi måste bli mycket bättre på att hindra sådana subversiva människor att komma in i landet. Och mycket effektivare att utvisa dem som inte har rätt att vara här. Vi måste ge polisen bra mycket bättre möjligheter och resurser att penetrera dessa miljöer och klaner. Det handlar om ny teknik för avlyssning och visitering. Härdar som Rinkeby, Angered, Rosengård mfl liknande områden bör bli visitationszoner.

Polisen måste få möjlighet, att via samarbete med andra myndigheter, komma åt klanledarna genom åtal för andra brott än just gängkriminaliteten, vilken pga rädsla och tystnad är svåra att komma åt. Det gäller att sätta dit dem för bidragsfusk, skattefiffel, trafikförseelser och andra brott de gör sig skyldiga till i vardagen. Och se till att de får stanna länge i fängelse!

Men det är uppenbart att vi inte kommer åt gängkriminaliteten enbart med metoder på dessa nivåer. Vi måste tränga på djupet i dessa submiljöer. Det handlar om familjeterapi för att bearbeta dysfunktionella familjer varifrån de unga brottslingarna rekryteras. Skolorna bör ha många kuratorer för att hjälpa och stärka elever att ta sig ur dessa miljöer och blodsband. Det behövs inte minst att vi arbetar med att förändra miljöerna i grunden genom community organizing.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det kommer inte att fungera att enbart förlita sig på att polisen löser problemen genom brottsbekämpning. Polisen får ta hand om de kriminella, samtidigt som samhällsarbetare hjälper dem som vill bli medlemmar och integrerade i vårt samhälle. Dessa människor ska få hjälp att organisera sig för att ta egenkontroll över sin miljö. De måste bli tillräckligt starka för att orka och våga stå emot klanerna. Det blir inte lätt och måste ske på flera plan samtidigt och i mycket nära samarbete med polisen, som har rätt att utöva våld mot de kriminella. Polisen, som har bäst insikt i de kriminella klanmiljöerna, förespråkar den här typen av flervägsstrategier och det är nog enda vägen att på sikt rensa upp och likvidera dessa pesthärdar i vårt samhälle.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

ROGIVANDE CYKELTUR LÄNGS HAVET

Det är en underskön morgon i slutet av augusti, då vi på cykel lämnar Ystad. Havet ligger spegelblankt och asurblått. Vi ska cykla Sydkustleden till Abbekås och Smygehuk längs Östersjön. Från hamnen glider Bornholmsfärjan ljudlöst iväg med troligen förväntansfulla turister.

Cykelturen börjar på Västerleden strax väster om staden. Vi passerar en rad campingbilar, som står uppställda med utsikt över havet. Folk är som bäst i färd med att äta frukost utanför bilarna. Ja, varför sitta inne en morgon som denna?!

Vi passerar en sedan andra världskriget övergiven bunker och några båtar uppdragna på land för att vila sig inför nästa fisketur. Femhundrameter längre fram kommer vi till badplatsen Lilleskog. Det låter ju inte precis som en badplats, men har väl fått namn efter den skogsdunge som finns här. Men några badare syns inte till. Det är väl för tidigt och kanske kallt i vattnet.

Sydkustleden löper parallellt med Västra Kustvägen mellan Ystad och Trelleborg. Mellan oss och havet finns strandängar, nu mest med torrt brunt gräs. Om våren är det blomsterängar. Längst nere vid havet har vi en ram av gröna buskar och träd. Solen lyser och värmer, vinden är stilla, allt är lugnt och vi njuter av att tidigt ha kommit iväg på denna behagliga cykeltur, som ser ut att lova mycket nöje.

Då vi cyklat en fem, sex kilometer kommer vi till Svarte. Här finns en kommunal badplats och eftersom vädret är varmt, kan vi inte motstå ett dopp. Vattnet visar sig dock vara i kallaste laget. Efter badet blir det fika. På stranden finns bord och bänkar och särskilda solstolar, där vi slår oss ner.

Svarte? Ja, man kan undra över detta namn på ett samhälle. Svart förknippas ofta med något negativt och otrevligt. Svarta döden, svarta pengar, svarta hål, svarta katter över vägen, mörker, natt, hotande fara, osäkerhet, svart marknad, svartlistad, dödens färg, sorger och bedrövelse, svartsjuka, svartkonst och djävulen. Men Svarte har inte mycket med detta att göra. Namnet kommer av Svartån, som rinner ut i Svarte. Åns vatten är alldeles svart och det beror på att ån rinner genom mossjord, som färgar vattnet svart.

Svarte tillhör en av de få landsbygdsbyar som haft en positiv befolkningsutveckling. I några av Wallanderfilmerna bor ett par av de agerande i Svarte. Oskar Lundgren har skrivit en berättelse om vikingar i Svarte, som kallas Svarteskåningar. De hör hemma i den krets som lyder under kung Kiar den store, med säte i Kivik – gravsatt i den stora graven där.

Strax utanför Svarte stöter vi på en så kallad skeppssättning eller domarring, som kallas Disas Ting med ett tjugotal resta stenar. Myten säger att jungfru Disa höll ting här. Utgrävningar 1920 visade att det också handlar om en gravplats från äldre järnåldern 500 fKr – 400 eKr. Intill de resta stenarna har funnits en stenåldersby och ett gravfält från den tiden ca 3000 fKr. En informationstavla berättar om detta.

Disa och senare drottning Disa finns i medeltida sagor, tex Disasagan, som en klok och vacker kvinna, som ger kung Sigtrud goda råd hur han ska avhjälpa hungersnöden som härjar i landet. Kungen blir betagen av hennes skönhet och klokskap och gifter sig med henne. Ett av råden är att kolonisera Norrland för att få fram mera åkermark och sprida befolkningen och få dem att försörja sig själva. Sagan om Disa påminner om historien om Aslaug som blir Ragnar Lodbroks hustru i Lodbrokssagan, vilken återgetts av Snorre Sturlasson i Eddan.  

 Lite längre fram passerar vi Charlottenlundsån, som inte har svart vatten. Vi passerar små vikar med massor av sjöfågel. De bråkar och väsnas och slåss om platser på favoritstenen. De vanligaste fåglarna där är fiskmås, trut, and, skarv, ejder, tärna och grågås. I en av dessa vikar sitter mängder med grågäss och sover med huvudet instucket under en vinge för att stänga ute ljuset och världen. Längre ut på stenarna sitter skarvar och torkar vingarna i solen. Den enda sjöfågel jag vet, vilken måste torka vingarna efter sina dykningar i havet.

När vi vänder blicken åt andra hållet inåt land, har vi där det skånska Söderslätt i sin prydno. Stora åkrar med gårdar utkastade i markerna, långt från de sprängda byarna de en gång tillhörde. Svensk rationalitet! Rutger Maclean skulle vara mycket nöjd! Nu är det mesta skördat och fälten ligger nakna, så vi kan se långt. Det finns inte mycket som skymmer. Träd finns i stort sett bara vid gårdarna, något som Linné på sin skånska resa kritiserade. En och annan skånsk rödochgul flagga lyser upp bland träden.

På vissa ställen passerar leden genom områden med gamla, ärevördiga, knotiga ekar som vittnar om sin historia utsatta för väder och vind. Här är landskapet också mera varierande småkulligt med träddungar uppe på höjderna och gårdar inbäddade i grönska. Mera attraktivt mao.

Vi närmar oss Mossbystrand där strandlinjen övergår från stenig och tångbemängd till sandstrand. Idag är där inte många badgäster, mest folk som rastar sina hundar eller promenerar och sannolikt njuter av dagen. Här finns också Mossby Fiskeria och en kiosk. Efter stranden kommer vi in i Mossbystrands bebyggelse med fritidshus och andra byggnader. Inte så intressant. Mossbylund är ett stort hotell, men vi föredrar lite enklare och billigare och stannar därför på Abbekås golfklubbs hotell lite längre fram intill samhället Abbekås. Där får vi ett rum för en tusenlapp med frukost för två.

Abbekås är ett samhälle med fiskehamn och hamn för fritidsseglare med flera. Byn fanns redan på medeltiden. Den blev mycket omtalad på 1800-talet då en katastrof inträffade. Den 13/11 (sic!) 1872 drabbades byn av en stormflod kallad Backafloden, som skapats av orkanvindar över Östersjön. Den drabbade också kustsamhällen i Tyskland och Danmark. I Abbekås steg vattnet till nästan fyra meter över det normala och vågorna slog in över byn och förstörde hamnen, 34 bostadshus, fiskeredskap och bodar med vinterförråden. Detta var en allvarlig skris för det lilla fiskeläget, men ett visst statsbidrag kom till hjälp och året därpå byggdes en ny hamn. Fisket för Abbekåsfiskarna nådde sin storhetstid under andra världskriget. När vi besöker hamnen är det mest segelbåtar där, vilket väl vittnar om att det är andra tider nu. De besuttnas välstånd avspeglas i dessa båtar. På kvällen tar vi en liten tur för att se solen gå ner över slätten och färga himlen röd. Det lovar vackert väder också i morgon!

Nu i coronatider verkar det blivit extra populärt att cykla. Vi har mött många cyklister under turen och en och annan som i rasande fart kör om oss. Det är nog personer som använder cykling som fysisk träning, möjligen tävlingscyklister. Förmodligen betyder inte ledens omgivningar så mycket för dem, om de ens hinner se och uppleva den natur de susar fram genom, liggande ner över ramen och blicken fäst på asfalten.

För oss är det tvärt om. Det är vacker, tilltalande natur som är grejen, att färds långsamt så man hinner uppleva och ta in bilder av skönhet och en levande värld av växter i harmoni. Känna naturens skiftande dofter. Skapa minnesbilder att komma tillbaka till. Till detta kommer att det är genom en viss, men måttlig, ansträngning vi tar oss fram för egen maskin sas. Det är något annat än att bara trycka på en gaspedal och se världen flimra förbi.  Ett extra plus är, att det ger något starkare ben och en viss ökad kondition. För mig är det dock den stilla, tysta, långsamma förflyttningen genom naturen och den tillfredsställande upplevelsen detta ger, särskilt en vacker sommardag, som är intresset och vinsten med cyklingen!

Nästa morgon äter vi en bastant frukost. Vädret är om möjligt ännu vackrare än i går och mycket välkomnande för cyklister. Det är fullständigt vindstilla, lugnt och tyst. Och på landsvägen är det påtagligt mycket färre bilar än igår. Ännu en cyklist, en ensam tjej, har också övernattat på golfklubben. Vi ger oss iväg fortsatt väster ut. Ett ensamt träd vid havet, avtecknar sig mot det mycket blåa havet, där himlen speglar sig och väcker intresse.

Vi cyklar till Beddingestrand och hade tänkt oss till Smygehuk. Men vi tröttnar på att cykla genom det oändliga fritidshusområdet och vänder tillbaka till Hörte hamn, som vi passerat tidigare. Det är ett trevligt ställe lämpat för en paus och fika. Här finns bord och bänkar och man kan tom sitta i en av de gamla fiskeekorna, om man har lust till det. Det är Hörte hamnförening som sköter om hamnen och står för faciliteterna här. Hamnen som förr var hemmahamn för ett antal yrkesfiskare har slammat igen och därför blivit för grund för fiskebåtarna. Den duger nu bara för fritidsfiskare. Förr fanns ett ålrökeri, där man kunder köpa rökt ål. Numera är det väl si och så med ålfisket och rökeriet är i vart fall stängt. Sommartid finns en liten restaurang med uteservering. Har man tur, kan man få se en säl som vilar sig på en sten utanför hamnen. Men så mycket tur har vi inte idag!

Dybecksån rinner ut strax väster om hamnen och om hösten går havsöringar upp där och leker. På väg tillbaka mot Abbekås ser vi flera fiskare med vadarbyxor som står en bit ut i det grunda vattnet och fiskar efter havsöring. Greven på Dybeck fick 1902 en märklig idé att låta bygga en kuliss i gråsten, här nere vid havet. Den gaveln står där fortfarande intill cykelleden.

På eftermiddagen börjar det blåsa från öster och det blir lite mera ansträngande att cykla i motvinden tillbaka till Ystad. Men vad gör väl det! I sin helhet blev detta en mycket trevlig och minnesvärd cykeltur vid den skånska sydkusten!

PLIKTKÄNSLA OCH ARBETSMORALEN HAR GÅTT ÅT SKOGEN

Avkristnandet i Sverige tycks ha lett till att den protestantiska flitighetsmoralen och pliktkänslan åkt ut genom bakdörren. Vem bryr sig? Exemplen haglar om hur företag struntar i att ta ansvar och åtgärda och förbättra förhållanden, som skapar avsevärda problem för kunder och andra berörda.  Jag har flera erfarenheter av detta, men tar bara upp ett par exempel på detta här.

Åsa Sundberg vd Teracom

Många tv-tittare som är beroende av Hörbysändaren i Skåne har under sommaren haft stora problem med ständiga avbrott i sändningarna. Särskilt på kvällarna visar rutan ofta ”Ingen signal!” på SVT. Detta problem kände Teracom till redan före sommaren, men brydde sig inte om att åtgärda. Konsekvensen är att tusentals tittare blivit upprörda och arga, när sändningarna avbryts mitt i nyheterna eller i bästa filmen. Teracoms ansvarskänsla tycks vara noll! Medan teveteknikerna fått flänga runt och klättra på tak för att rikta om antennerna och montera filter mm.

Telia avvecklar kopparledningarna runt om i landet. Bredband och IP-telefoni erbjuds istället. Men Telia har stora problem med att få det att fungera. Att försöka få problemen åtgärdade, är mer än nervpåfrestande. Det tar evigheter att komma fram på kundtjänst och när man sedan blir kopplad till teknisk support, vet de där inte vad de sysslar med. Man får upplysningar och kontraupplysningar till åtgärder varje gång man äntligen får kontakt och det funkar inte! Faktiskt rena snurren!

Allison Kirkby vd Telia

På deras hemsida blir man uppmanad att chatta, men eftersom det är en robot i andra änden, som bara kan svara på standardiserade frågor kommer man ingen vart den vägen. Försöker man mejla till dem, får man ett standardsvar att Telia inte den vägen kan kommunicera pga säkerhetsskäl. Skriver man vanligt brev till Telia (vilket jag gjort ett par gånger till vd Allison Kirkby) får man inget svar. Nonchalansen är häpnadsväckande i detta stora företag! Telias service är alltså katastrofalt dålig och det är verkligen ironiskt att ett företag som sysslar med kommunikation själva är så usla på det då det gäller kundkontakt! Annat var det på den tiden då vi hade Televerket! Då var servicen utmärkt!

Ytterst är det inte bara den protestantiska etiken som gått förlorad i samhällsutvecklingen. Marknadsliberala ideologiska och politiska krafter har lyckats fördärva det fina samhälle vi hade på 1950-60-talen.  Marknadspropagandisterna har fullständigt fel, då de hävdar marknadslösningars överlägsenhet över statliga företag, som påstås vara tröga och ineffektiva. Profitmaximering, mångfald och konkurrens visar av erfarenhet inte bli bättre för kunden, vilket vi lärt oss de senaste årtiondena med privatiseringar. Detta är bara ideologi utan verklighetsförankring!

SILLNÄSBYN

Sillnäsbyn är huvudsakligen en fritidsby, men med 13 familjer som bor året om. Byn finns på den
södra delen av Listerlandet i Blekinge, i närheten av Istaby och Torsö.

Den har successivt vuxit fram sedan 1960-talet och består idag av 60 hus. Byn ligger nära Västra Torsöviken och har mycket uppskattade sandstränder i närheten, samt en egen båt- och badbrygga. Genom byn löper Sillnäsvägen, som lede ut till Sillnäs där det finns ett naturreservat.

Omgivningarna är mycket
natursköna med gammal tallskog öster och väster om byn, med trevliga promenadstigar och i norr
Mörbyberget med bokskog. På en radie av bara ett antal kilometer finns fyra naturreservat: Sillnäs,
Västra Torsö, Mörbyberget och Stiby Backe.
Om våren är det massor med blommor i Sillnäs naturreservat och Stiby Backe med vitsippor,
skogsviol, backsippor, orkidéer mfl. På toppen av Mörbyberget finns en stor bronsåldersgrav, varifrån


man har fin utsikt över Vesan, en sjö, som var resterna av en havsvik och som dikades ut i början på
1900-talet.
Namnet Sillnäs kommer av att förr i tiden fanns mycket sill i havet och sillfisket var viktigt för
böndernas hushåll i Istaby. Grannbyn Istaby är en mycket gammal by, som fanns redan på stenåldern.


Då låg byn vid en havsvik. Sillnäsvägen ligger delvis på en gammal strandvall.
Alf Ronnby har skrivit en bok om Istaby och Torsö, ”Historia om Istaby” (ISBN 978-91-639-2768-3)

SVERIGES BEREDSKAP VAR INTE GOD

Sveriges strategi mot coronapandemin har skiljt sig från resten av världen. Att detta beror på flera olyckliga förhållanden fick vi klart för oss då vi lyssnade på epidemiolog och professor Björn Olsen, som sommarpratade den 28 juli.

Sveriges beredskap var usel för att hantera en pandemi. Beredskapslagren var i stort sett avvecklade och bristen på utrustning var förödande stor, vilket drabbade både sjukvården och äldreomsorgen.

Det är bland experter välkänt att det finns ett antal virusgrupper som kan utvecklas till allvarliga hot mot människor. Det är bara en fråga om när det kommer att ske. Men politikerna tycks i många fall ha suttit och sovit. Björn Olsen och andra epidemiologer höll förra året en föreläsning i riksdagen kring hotande virusutbrott. Till den föreläsningen kom fyra politiker!

Fokhälsomyndighetens taktik var att lugna folket genom sitt prat, istället för att snabbt sätta in kraftfulla åtgärder. Man sa tom att det inte skulle bli någon pandemi, utan att ha någon grund för detta – tvärtom var smittspridningen människa till människa på väg i Kina.

Istället för att se till att resurser kom fram, sa man att det inte gick att komma med krav på åtgärder som inte kunde genomföras. Till exempel borde man omedelbart sett till att vid flygplatserna kontrollera dem som kom hem från Norra Italien och Österrike. De som hade feber borde satts i karantän. Kanske hade det varit klokt att sätta hela sthlm i karantän, men Folkhälsomyndigheten ar tänkt mera på ekonomin än på människorna och tusentals döda vilar tungt på deras ansvar.

Sedan deras dumma idé om flockimmunitet. Med kunskapen om hur det här viruset beter sig skulle det komma att kosta tiotusentals människoliv och den immuniteten skulle inte uppnås ändå.

Eftersom det tidigt stod klart att detta virus sprider sig i kluster, var det rent idiotiskt att tillåta Eurovision i sthlm med tusentals besökare. Och att komma med restriktioner om att max 500 personer fick samlas var rent löjeväckande. Tom 50 är alldeles för många!

Politikerna var skräckslagna och handlingsförlamade och Löfven syntes nästan inte till. I de andra nordiska länderna ingrep politikerna radikalt, vilket besserwissern Anders Tegnell kritiserade. Här gömde politikerna sig bakom tjänstemännen på Folkhälsomyndigheten. Vilka ynkryggar!

Att förhållandena på äldreboendena var organiserade för minsta möjliga kostnad på sina håll bla i sthlm kunde inte Folkhälsomyndigheten rå för. Men de kunde informerat sig om de verkliga förhållandena istället för att bara komma med uppmaningar om försiktighet och social distans. Det senare funkar inte i äldreomsorgen. Ytterst är det kommunalpolitikerna som nu bär ansvaret för att tusentals gamla dött i covid 19.

Björn Olsen slutsats är att Finland och Norge gjorde allt rätt. Men i Sverige blev det mesta fel. Förhoppningsvis har vi nu lärt oss en dyrköpt läxa och är bättre förberedda då nästa pandemi kommer. För kommer gör de!

BASIC ERRORS IN BLM!

Isn’t that a fundamental flaw in the Black Lives Matter movement, when you focus on skin color? Is it because these people are black, that’s the problem? Maybe you should rather have a strategy that leads away from separating at all due to skin color?

But I do not think it is the color of the skin that decides, but the socio-economic position they are in – with slavery as a distant, historical background. This is very evident in the huge class society the United States is. About a quarter with an African background live in poverty. Indians and Latinos are other groups that have much worse conditions than the majority of Anglo Americans. Even among the latter, poverty and a life on the shadowy sides of society is the reality for same. It is a number of society’s screening mechanisms such as background, family, money, education, contact, friends, etc., that get these results.

Instead of, for example, demanding free education for blacks, certain positions in the social organization such as black teachers, editors, judges, etc., one should work to break down the class society and create equal conditions for all citizens. In today’s world, there are people who engage in symbolic politics, probably because they do not have the ability to make real contributions to the people and communities in which they live. It is these outsiders, who are engaged in demanding meaningless dismantling of statues with famous personalities, who have made an impression on society in their time.

These frustrated souls are joined by thugs, even more death-diggers in the swamps of society, whose interest is to tear down, crush and destroy what others have created. Unfortunately, they do not have the ability to achieve anything positive in this society. A product of the spirit of the times themselves, they do not seem to understand what the spirit of the times is, as they quarrel over the names of historically important people – such as Linnaeus, who in Sweden had a university named after him – without understanding that these people and their works should be seen and understood in the time when they lived and not put today’s perceptions and values ​​on them.

But it seems that violent demonstrations play a central role in BLM’s strategy. But overturning statues and burning down houses is not something that builds confidence among the masses one depends on to bring about adequate and sustainable change. Such strategies are perceived as threats and create fear, and it is that such strategies will not force any positive change. It will not wor! Rather, the second shows that BLM is not something people can trust and sympathize with. Completely failed!

As for police violence in the United States, it is a special story, which is not just about the police’s relationship with blacks. This is partly due to the fact that the United States is a violent society – in that respect very different from ours in Sweden. In the United States, many are armed and prepared to use their weapons – even against police. This is something the police officer must always include in his considerations and attitudes and can ultimately risk his life. In addition, the police authorities have recruitment and training problems and partly a militaristic culture. But when BLM takes over a residential area as in Seattle, it goes completely wrong with law and order.

In the information we receive about police violence, it seems that the police primarily shoot and kill young black men. According to the Washington Post, police shoot and kill about 1,000 people each year. Of these, about 600 were armed and 100 unarmed (the rest had other toles). White policeman who shoots and kills black men makes up four percent of the total number killed. The image we get thus seems angled and BLM may have an interest in emphasizing that it is primarily black people who are killed by the police. Maybe it is also the image that makes Swedish and other angry young men demonstrate and partly ravage Swedish streets. Certain advice on social distance in corona times then means nothing. The Black Lives Matter movement seems to same extend be populated by some of these failed people, who become a nuisance to the communities they terrorize, burn and destroy innocent people’s buildings, cars, works, etc. How can anyone believe that poverty is being eradicated by burning buildings and overturning statues? What sympathies do they think they arouse in the sensible and sensible part of the population? They brand themselves as lunatics and arouse antipathy.