Avkristnandet i Sverige tycks ha lett till att den protestantiska flitighetsmoralen och pliktkänslan åkt ut genom bakdörren. Vem bryr sig? Exemplen haglar om hur företag struntar i att ta ansvar och åtgärda och förbättra förhållanden, som skapar avsevärda problem för kunder och andra berörda. Jag har flera erfarenheter av detta, men tar bara upp ett par exempel på detta här.
Många tv-tittare som är beroende av Hörbysändaren i Skåne har under sommaren haft stora problem med ständiga avbrott i sändningarna. Särskilt på kvällarna visar rutan ofta ”Ingen signal!” på SVT. Detta problem kände Teracom till redan före sommaren, men brydde sig inte om att åtgärda. Konsekvensen är att tusentals tittare blivit upprörda och arga, när sändningarna avbryts mitt i nyheterna eller i bästa filmen. Teracoms ansvarskänsla tycks vara noll! Medan teveteknikerna fått flänga runt och klättra på tak för att rikta om antennerna och montera filter mm.
Telia avvecklar kopparledningarna runt om i landet. Bredband och IP-telefoni erbjuds istället. Men Telia har stora problem med att få det att fungera. Att försöka få problemen åtgärdade, är mer än nervpåfrestande. Det tar evigheter att komma fram på kundtjänst och när man sedan blir kopplad till teknisk support, vet de där inte vad de sysslar med. Man får upplysningar och kontraupplysningar till åtgärder varje gång man äntligen får kontakt och det funkar inte! Faktiskt rena snurren!
På deras hemsida blir man uppmanad att chatta, men eftersom det är en robot i andra änden, som bara kan svara på standardiserade frågor kommer man ingen vart den vägen. Försöker man mejla till dem, får man ett standardsvar att Telia inte den vägen kan kommunicera pga säkerhetsskäl. Skriver man vanligt brev till Telia (vilket jag gjort ett par gånger till vd Allison Kirkby) får man inget svar. Nonchalansen är häpnadsväckande i detta stora företag! Telias service är alltså katastrofalt dålig och det är verkligen ironiskt att ett företag som sysslar med kommunikation själva är så usla på det då det gäller kundkontakt! Annat var det på den tiden då vi hade Televerket! Då var servicen utmärkt!
Ytterst är det inte bara den protestantiska etiken som gått förlorad i samhällsutvecklingen. Marknadsliberala ideologiska och politiska krafter har lyckats fördärva det fina samhälle vi hade på 1950-60-talen. Marknadspropagandisterna har fullständigt fel, då de hävdar marknadslösningars överlägsenhet över statliga företag, som påstås vara tröga och ineffektiva. Profitmaximering, mångfald och konkurrens visar av erfarenhet inte bli bättre för kunden, vilket vi lärt oss de senaste årtiondena med privatiseringar. Detta är bara ideologi utan verklighetsförankring!
Kritikern Alf 