Majoriteten i Skurups fullmäktige beslöt att huvudduk inte ska tillåtas i klassrummen på kommunens skolor. Men rektorn Mattias Liedholm på Prästamosseskolan, med 630 elever, vägrar lyda fullmäktige och se till att eleverna inte har huvudduk på sig i lärosalarna. Han tror att han har grundlagen om religionsfrihet på sin sida. – Det finns ingen möjlighet för en kommun att fatta beslut som redan styrs av en annan grundlag, säger han (AB 30/1). Men han har missuppfattat vad huvudduk, slöja, niqab och burka handlar om. Att bära dessa plagg är inte religiöst grundat.

Det finns inget religiöst krav i islam att kvinnan måste bära dessa plagg i offentligheten – i vart fall inte om man ska rätta sig efter Koranen. Där heter det: …… rättrogna kvinnor ………. de må kasta sin slöja över sin barm och ej visa sina behag….( 24:e suran/31).  Att de flesta muslimska kvinnor har huvudduk för att dölja håret (inte barmen!) är ett mer kulturellt än religiöst påbud.

Mattias Liedholm hänvisar också till skolverket för att få stöd för sin uppfattning att detta handlar om religionsfrihet. Men skolverket ska vi inte ta på allvar. Där sitter en rad förblindade religionsfrihetsivrare som troligen aldrig har läst Koranen utan går på en konvention att slöjan är religiös för muslimer. På grund av deras nit kan vi inte längre ha skolavslutningar i kyrkan eller andaktsstunder i skolan. Så mycket är religionsfriheten för kristna värd hos skolverket!

Det finns en intressant paradox kring frågan om religionsfrihet och islam. I det här landet råder alltså religionsfrihet, men det gäller inte islam. Islam tillåter inte motsvarande frihet. Tvärtom, är det i princip förbjudet att lämna islam. Den som till äventyrs gör det, riskerar bestraffning eller till och med döden tex genom stening om detta sker i ett muslimskt land. För muslimer här i landet gäller i praktiken inte religionsfrihet enligt och Religionsfrihetslagen. Hos dem är det ingen frihet över huvud taget. För muslimer finns inget alternativ. Varje generation tillhör med nödvändighet islam. Allt annat är otänkbart. Kristen däremot, blir man genom dopet, ett val som vanligen föräldrarna gör åt barnet. Man kan som vuxen också låta döpa sig och bli kristen. Och för den kristne som vill konvertera till annan religion är det inga problem. En majoritet av svenska medborgare är kristna och tillhör svenska kyrkan eller ett kristet trossamfund. (I de katolska länderna är andelen mycket högre.)

Sedan 1781 har vi här i landet haft en viss religionsfrihet för kristna och judar. Den friheten har i omgångar utvidgats till allt större friheter och människor. Det betyder att kristna har rätt att tillhöra olika kristna trossamfund. Först 1951 blev det fritt att inte behöva tillhöra eller bekänna sig till någon religiös åskådning över huvud taget. Eller att välja vilken religion som helst. Det senare var aldrig tänkt från början. Religionsfriheten gällde bara kristna och judar. För lagstiftarna var det fullsändigt otänkbart att muslimer (som alltid varit ett hot mot Europa) eller andra religioner skulle omfattas av religionsfriheten. Idag är det mycket annorlunda. På grund av inflödet av islam, som drar nytt av den frihet som aldrig var tänkt för den religionen, har vi fått starka spänningar i vår kultur och samhälle.

Vad gäller muslimer och religionsfriheten så är poängen att de inte har religionsfrihet, trots att de lever i Sverige och det är vad lagen säger. Men den tanken är nog dem helt främmande, dvs att även de måste tillåta att tex en muslim väljer att bli kristen.

Förhållandet i islam, som står i strid med Religionsfrihetslagen, borde inte vara förenligt med svenskt medborgarskap i enlighet med lagen. I paragraf 4 Religionsfrihetslagen står: ”Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund.”  Islams ordning strider också mot Europakonventionen 9§: ”Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro……. ” Religionsfriheten har också stöd i Regeringsformen, som är en grundlag. Men det verkar inte vara någon myndighetsauktoritet som bryr sig om detta vad gäller islam. De kanske inte ens vet vad lagen säger? Muslimer här i landet får göra som de vill och tvinga alla, sin avkomma mfl, in under islam. Ingen ifrågasätter detta och därför kan man säga att den lagen är föråldrad.

Det fungerar tvärt om så, att statsmakten tillåter muslimer att muta in allt större områden av samhällelig verksamhet under islam, med moskéer, förskolor, skolor, källarmoskéer, böneutrop mm. Mig veterligt har aldrig rätten till böneutrop prövats mot Religionsfrihetslagen, trots att paragrad 1 är tillämplig när grannar och andra människor störs eller blir förargade över böneutropen. I paragraf 1 Religionsfrihetslagen heter det: ”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.” Men vid utredningar kring böneutrop har polisen och kommunen nöjt sig med att kontrollera decibeltalen!  En Ipsos-undersökning i oktober 2019, visar att en majoritet av svenskar har en ganska ljummen eller negativ inställning till religioner över huvud taget. Hela 79% vill förbjuda religiösa förskolor. Mest negativ till religion är man då det gäller islam med 51% som inte gillar islam. Folk är också mycket negativa till islamska attribut som tex slöja vilket 71% vill förbjuda i förskolan och 62% i grundskolan. 55% anser det vara negativt att pga religiösa skäl inte hälsa genom att ta i hand. Mer positiva är folk till kristendomen, som 42% gillar. Judendomen har bara hälften så många supportar med 21%. 70% vill förbjuda omskärelse av pojkar. Det paradoxala är att vi har Religionsfrihetslagen som stadgar frihet att utöva sin religion. Det gäller också muslimer. Samtidigt som de inte accepterar att religionsfriheten också ska gälla muslimer, som vill lämna islam!

Det är kris i välfärdspolitiken. Den växande gruppen äldre ökar kostnaderna för både kommuner och regioner eftersom de kräver både äldreomsorg och sjukvård. Samma för den stora invandringen. Medborgarna blir varse problemen, genom långa köer och väntetider till social service och vård och kritiserar verksamheterna. Men det är skattepengarna som inte räcker till. Fyra av fem kommuner tvingas skära ner i verksamheterna i år. 110 kommuner kommer att gå minus och larmar om nedläggning av skolor, äldreboenden och varsel av personal. Men ändå är prognosen att det kommer att saknas 43 miljarder i kommunsektorn år 2023.

Även inom sjukvården ökar kostnaderna. Landstingen tvingas spara och det leder till avskedanden. Södersjukhuset i Stockholm har ett beräknat underskott på 130 miljoner kronor och varslar läkartjänster, undersköterskor och administrativ personal. Underskottet  kan komma att växa till 300 miljoner kronor 2020. Karolinska sjukhuset har ett underskott på 1,5 miljarder kronor och varslar 250 läkartjänster och 350 undersköterskor. Även Danderyds sjukhus varslar 100 tjänster. Sjukhuset har ett beräknat underskott på 156 miljoner kronor. Underskottet kan 2020 bli 300 miljoner. Huddinge, Sankt Göran, Södertälje och Norrtälje, Akademiska i Uppsala, Sahlgrenska i Göteborg, SUS i Malmö och Lund har också ekonomiska problem, samtidigt med brist på personal. Enligt SKL behöver 24 miljarder tillföras kommunerna till 2022 bara för att upprätthålla nuvarande kvalitet i verksamheterna. Hur har det kunnat bli så här?

Egentligen är det ganska enkelt att förstå. Inkomsterna till den offentliga sektorn har helt enkelt inte hängt med i utvecklingen. Det var framförallt under 1960-talet som den stora utbyggnaden av välfärdsstaten tog fart och kunde finansieras med ökade skatter. Eftersom medborgarna fick god sjukvård och social service, tillsammans med ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och pension, accepterades skatterna.

Men så kom Reagan och Thatcher med sin nyliberala politik och den togs så småningom efter av de borgerliga partierna här i landet.  Med moderaterna och Bildt/Reinfeldt i spetsen, satte igång med skattereformer som minskade skattetrycket. Effekterna för den offentliga sektorn av det mindre skatteuttaget slår nu med förödande kraft mot kommuner och landsting. Om Alliansen inte varit så ivriga med att sänka skatterna och vi idag hade haft samma skattekvot som 1999 (totala skatter ÷ BNP %) hade skatteintäkterna till den offentliga sektorn varit 240 miljarder mer än idag.

En aktiv socialpolitik kräver skatteintäkter om det ska fungera. Den svenska folkhemspolitiken, som framförallt byggdes upp under 1960 – 1980-talen, hade starkt stöd i befolkningen och S hade 1968 mer än 50% av mandaten i riksdagen. Sedan kom Alliansen och inbillade folk att vi kunde avsevärt öka den privata konsumtionen och ändå ha all den välfärdspolitik vi ville.

Nu har till och med Moderaterna insett att det räknestycket inte håller. Men det är så dags! Alliansen med sina välfärdsfientliga politiska beslut har fördärvat detta fina land som byggdes upp under efterkrigstiden, huvudsakligen av god ekonomi och socialdemokratisk politik. Men även sossarna lät sig påvekas av nyliberalismens locktoner, huvudsakligen eftersom ledningarna för partiet ersatts av nyliberalt anfäktade karriärister, som ville följa med strömmen. Det är dags att vi frågar oss på allvar hur vi ska ta oss ur det ekonomiska och politiska moras vi hamnat i!

Kan vi tänka oss ett samhälle mer på fallrepet då barn rånar, tråkar och misshandlar andra barn? Vi tänker gärna att barn är rena, oförstörda och i stort opåverkade av världens ondska och fördärv. När vi nu ser att för grupper av barn från vissa bostadsområden gäller inte detta. Det är tvärtom och inte bara polisen inser att något är allvarligt fel.

Anmälda våldsbrott där förövare och brottsoffer är under femton år ökar kraftigt. På fyra år 2016- 2019 har antalet sådana våldsbrott ökat med 37 procent och antalet rån fördubblats, från 1 178 till 2 448. Förra året anmäldes mer än 9 000 sådana brott. I region Mitt har polisen gått igenom 390 sådana våldshändelser. Ungefär hälften av brotten begås i skolmiljö, säger regionchef Carin Götblad. Götblad erkänner att hon är förvånad, både över ökningen och över förövarnas låga ålder. Grovheten förbluffar också.

Poliserna berättar att gärningsmannen rånar i grupp, är maskerade och klädda i liknande kläder så att de blir svårare att identifiera. Rånarna i förhör beter sig som förhärdade brottslingar, trots att de är mycket unga. På videoupptagningar kan man höra hur rånarna kallar offret svennejävel och liknande. Götblad säger att rånarna ofta kommer från de så kallade utanförskapsområdena typ Rosengård.

Detta är en spegling hur motsättningarna har ökat. Mycket bottnar i en splittrad kultur, särskilt i sk utanförskapsområden, där det bor mycket invandrare.  I dessa områden har familjen förlorat mycket av sin roll som förebild, fostrare och moralsikt föredöme. Det kan bero på en dysfunktionell familj, eller att de unga inte har normal kontakt med sina familjer. De unga lever kanske då i miljöer, som kan betecknas som ett alienerande skymningsland. Inlärningen av en normal vuxenroll fungerar inte. De unga blir dåligt förberedda för ett normalt liv. Istället riskerar de att få negativa förebilder i en kriminell eller halvkriminell miljö. Det man inte kan skaffa sig på laglig väg kan ske på olaglig. Idag har ungdomar mycket att stjäla från varann! Så kan ett gravt negativt beteende utvecklas hos de unga. Gäller det mängder av unga, kan det bli en katastrof för samhället.

I invandrartäta parallellsamhällen finnas ett element av ”frisläppthet”. Inte sällan kommer familjerna från samhällen och miljöer som är mycket konservativa och stränga. Avvikande beteende straffas hårt genom handfast tillrättaföranden eller fördömanden och utfrysning. I vårt liberala samhälle, händer generellt inte mycket om man bryter mot normer och regler för hur man ska uppföra sig. Effekten blir den vi kan se, då strängt hålla barn får plötslig frihet, prövar hur långt de kan gå och ibland löper ”amok”. Det är också klassiskt att andra generationens invandare får sociala problem. Detta i sin tur blir förstärkt i vårt samhälle, där vuxna numera sällan ingriper och tillrättavisar unga avvikare. Inget händer!

Det talas bland politiker nu mycket om hårdare och tidigare straff. Men vi vet av erfarenhet att anstaltsvistelse och fängelse för unga människor snarare förstärker negativt beteende och leder till fortsatt kriminalitet och en brottslig karriär. Riktigt grova brott måste givetvis leda till straff, för att markera vad samhället inte kan tolerera. Men när det gäller unga brottslingar bör samhällets strategi vara att förebygga avvikande och kriminellt beteende.

Det är uppenbart att vi genom att släppa in massor med invandrare, som hamnar i samma getton, inträngda med landsmän i överfulla lägenheter, utan arbete och lever på socialbidrag, hänger sysslolösa fäderna i boendemiljön och ger de unga en bild av ett lokalsamhälle utan ordning och stadga. I denna subkultur växer den nya generationen upp och ser att de som har makt och respekteras i miljön är medlemmar i kriminella gäng. Politikerna har här bäddat för en framtid som kommer att möta oss med förskräckelse och fasa. Redan nu är det så att våra svenska ungdomar måste vara väldigt eftertänksamma och försiktiga, när de vistas ute i våra städer och helst inte gå ensamma. Det är dags att föräldrarna ser till att mera aktivt engagera sig i att försvara sina ungdomar. Följ med dem, skjutsa dem fram och tillbaka till skolan och hämta dem alltid efter festen!   Vi ser att samhället behöver en massmobilisering mot avvikande beteende.  Vi ska inte ha fler utanförskapsområden! Vi behöver organisera ungdomarna så de kan hjälpas åt att försvara sig.

Skolan bör ta initiativ till att eleverna kan komma säkert till och från skolan. Och i de utanförskapsområden vi har, behövs en armé av socialarbetare som arbetar med familjerna för att få dem att fungera som de normalt borde i en socialiseringsprocess.  Fritidsledare, samhällsarbetare och vuxna i områdena ska mobiliseras att skapa socialt levande närmiljöer (där vi givetvis har kastat ut de kriminella gängen!). I skolan behövs mängder av kuratorer och socialt engagerad personal för att lägga en social grund för korrekt beteende människor emellan. Den så kallade ungdomsrabatten måste omgående avskaffas. Det är helt vansinnigt att ungdomar med gravt avvikande beteende och kriminella ska få rabatt på sina straff. Vilka signaler sänder det till medborgarna i detta samhälle?! Det är sådana hjärtnupna humanister, som vi finner i miljöpartiet och vänsterpartiet, som ständigt försvarar detta missriktade daltande med brottslingar! Vi behöver landsomfattande kampanjer på temat Ta ditt ansvar! Ingrip då du ser barn råna barn!

I år är det 75 år sedan befrielsen av judar och andra individer ur de nazistiska koncentrationslägren. Judeförföljelser har en lång historia i Europa.  Antisemitismen går så långt tillbaka som till trehundratalet före Kristus och grundar sig i judarnas säregna religion med bara en Gud. De har i historien anklagats för att det var deras präster som fördömde och utlämnade Jesus till romarna för korsfästning. På 600-talet var judehatet omfattande i Europa. Katolska kyrkan har i historien varit mycket kritisk till judendomen och judar. 1543 kom Martin Luther ut med sin bok om Judarna och deras lögner. År 1555 tvingar påven Paulus IV judarna i Rom att bo i en viss stadsdel, getto för judar.  Under medeltiden fördrevs judar från Spanien, Portugal, England och Frankrike.

Judarna har sin egen religion, som utser dem till ett av Gud utvalt folk – alltså vara förmer än andra! ”Ty du är ett folk som är helgat åt den Evige, din Gud”(Kosherlagarna). Judarna har sin egen lag Talmud, som bla föreskriver hur en jude bör leva och uppföra sig. Troende judar har en exklusiv förmåga att tolka Guds lag. 

Rasläran pekade ut judarna med vissa negativa egenskaper, typ girighet. Det senare kom sig av att judarna hade monopol på bank- och finansverksamhet. Kristna hade inte rätt att ta ut ränta på lån, men för judarna var detta ok. Därför blev de betraktade som ockrare. Genom bankverksamhet och handel har en del judar kunnat skaffa sig stora rikedomar. Sådant skapar avundsjuka. Judarna fanns som folk och klass, men tillhörde inget land. Därmed kunde de misstänkas för att inte vara lojala mot det land de lever i. Detta förstärktes på 20- 30-talen av växande nationalism inte minst i Tyskland.  

Judarna har utmärkt sig genom att hålla sig till sin egen grupp, ha ett eget språk med egna skrivtecken, egen särskild och sträng mathållning. Kosher-lagarna (5 MB 14:3-21) anger vilka djur man får äta, dvs de som är rituellt rena eller tahor och befallda av Gud (t.ex. ko, kyckling, lamm). Tame betecknar djur som är orena och inte får ätas (t.ex. gris). För troende judar är ätandet en religiös handling. Dessa regler kan av omgivningen uppfattas som ett slags snobberi, att göra sig märkvärdig . Judarna har alltså varit en tacksam grupp att göra till syndabockar, eftersom de utmärkt sig som exklusiva och avvikare i samhället. Avvikelsen blir tydlig och förstärkt då judar klär sig på ett särskilt sätt med kippa (yarmulke), som är en kalott. Ibland har de en viss typ av svart hatt och långa, svarta rockar och låter skägget växa tillsammans med skruvlockar vid tinningarna. 

Det har funnits en intellektuell judisk klass, som haft inflytelserika poster i samhället och skapat avundsjuka. Bland judarna finns en tradition att satsa på högre utbildning och många har blivit vetenskapsmän och utmärkt sig. Många judar deltog i ryska revolutionen och utmålades av borgare i Europa som ett hot. Judar fick skulden för hyperinflationen i Tyskland på 1920-talet. De anklagades för att ligga bakom Tysklands nederlag i första världskriget. De blev syndabockar ansvariga för depressionen. Nazisterna utnyttjade judehatet för att stjäla judisk egendom.

Antisemitismen i dagens Sverige är inte stor i hela befolkningen (ca 5%). Men bland muslimer här är den mera utbredd (ca 40%) och därför har, med den stora invandringen av muslimer från Mellanöstern, antisemitismen blivit mera utbredd och uppmärksammad,  framförallt i sk utanförskapsområden. Malmö utpekas ofta i systemmedia som särskilt antisemitiskt. En uppfattning som den judiska församlingen där sprider. Men kring detta finns en särskild historia. Den judiska församlingen har demonstrerat centralt i stan till stöd för staten Israel. Gör man så, får de räkna med kritik och arga reaktioner pga hur den israeliska staten agerat gentemot palestinierna. Den judiska församlingen gjorde misstaget att koppla ihop judefrågan med staten Israel och på det sättet göra den klart politisk.

För en tid sedan träffade jag en vän som arbetar på sjukhuset i Kristianstad. Hon berättade om hur miljön på arbetsplatsen i grunden förändrats sedan hon började arbeta där för många år sedan. Då rådde en öppen atmosfär där patienter och personal kom och gick som det naturligaste i världen. Inga låsta dörrar, passerkort och vakter. Det rådde ingen misstro eller misstänksamhet. Sjukhuset var en plats där människor kunde söka hjälp och personalen vårdade efter bästa förmåga i ett klimat av ömsesidig välvilja och respekt. Det hände ytterst sällan att det blev något trassel med folk som missuppfattat vad sjukhuset är för slags plats.

Idag är situationen helt annorlunda – nästan så personalen inte känner igen sig. Utvecklingen har gått successivt till det sämre. Det öppna sjukhuset innebar förutsättningar för folk att komma in, som inte skulle vara där. Stölderna blev allt mer omfattande och sofistikerade, från enkla tillgrepp till att tjuvar gick i förrådet och tog på sig vita rockar för att se ut som personal. Sedan stals allt möjligt från mediciner och utrustning till mat i kylskåpen uppe på avdelningarna. Så kunde det naturligtvis inte fortsätta och avdelningarna blev låsta och personalen fick passerkort. Det blev allt krångligare att förflytta sig inom sjukhuset och utföra arbetet.

Men det har blivit mycket värre än så. Kriminella gäng och ligor härjar i stan och de skjuter på varann. När en skjuten gängmedlem hamnar på sjukhuset kommer gängmedlemmar dit, ibland från konfliktande gäng. Inte sällan kommer också en massa släktingar till sjukhuset och tror de vet bäst hur deras skadade släkting ska få vård och behandling. Det uppstår laddade situationer där hot och våld förekommer och personalen känner sig utsatt och ibland till och med rädda.

Nu finns vakt i entrén och sent på kvällen är sjukhuset låst. Det händer att folk försöker smita in tillsammans med personal. Situationer uppstår som upplevs som mycket obehagliga. Personalen vill helst gå in och ut i grupp för att känna sig tryggare och säkrare när obehöriga försöker smita in. Ibland måste de tillkalla vakten. Det är uppenbart att här kolliderar kulturer, moral och etik. Från ett samhälle vi hade förr där vi i stor utsträckning litade på varann och folk inte hade onda avsikter, till ett där man tydligen är van vid att det är den fräckaste och starkaste som vinner och kan ta för sig. Där våldet ständigt ligger på lut. Att det är så här på andra sjukhus, till exempel i Stockholm, får vi rapporter om. Detta är verkligen en bedrövlig utveckling av det svenska samhället.

Länsstyrelsen i Blekinge beslutade den 04.12.19 att bilda ett naturreservat kallat Västra Torsö på Listerlandet. Området har tidigare varit ett Natura 2000-område. Reservatet sträcker sig längs stranden från Sillnäsbyn till vägen mot Torsö och även en bit in på andra sidan vägen. Området har valts eftersom det anses vara typiskt för Listerlandets flygsandsområde, som är både biologisk och geologiskt intressant. Naturreservatet har stor betydelse för rekreation och friluftsliv och hyser trevliga vandringsleder eller stigar. Att vandra på dessa är mycket uppskattade av lokalbefolkningen och gäster.

Inom området finns bestånd av stora bokar och jättetallar (med ibland en omkrets på nästan tre meter). Vissa områden har förvridna, knotiga tallar, som lever under hårda villkor på sandjord. Alskogen växer huvudsakligen i ett större våtmarksområde. Mest tilltalande är nog de stora, vackra områdena med blandskog av flera slags lövträd, tall och gran, där marken är täckt av mjuk mossa. Där finns stigar – typ Blåbärsstigen – som är mycket vackra och behagliga att vandra. För att förhindra sandflykt planterades i slutet av 1800-talet tall på en stor del av områdets sanddyner. I den västra delen av reservatet finns fornlämningar (i närheten av ledningsgatan) från stenåldersbostäder. Havsörn häckar, eller har i vart fall häckat i området. Har man tur kan man få se den vita dovhjorten.

Så här formulerar Länsstyrelsen avsikten med reservatet: ”Syftet med naturreservatet är att bevara biologisk mångfald och att skydda, vidareutveckla, vårda och bitvis återställa värdefulla naturmiljöer, som öppna och trädklädda sandmarker, bokskogar samt öppna och lövskogsdominerade våtmarker…… Syftet är också att naturreservatet, inom ramen för bevarandet av biologisk mångfald och naturmiljöer, ska vara tillgängligt och besöksvärt för allmänheten samt inbjuda till rika naturupplevelser.”

Frågan är emellertid vad som är naturliga miljöer. I det här fallet tänker sig tydligen Länsstyrelsen att röja bort gran, eftersom de inte betraktar som naturliga. ”Syftet – vårda och bitvis återställa värdefulla naturmiljöer – ska uppnås genom att markerna utvecklas fria från gran och arter som är främmande för naturreservatet.” Om detta betyder att granarna ska tas bort, lär det inte bli populärt hos dem som vanligen besöker reservatet. Man kan ju också fråga sig vad som är naturligt och inte? Det beror kanske på var man drar tidsgräsen. Tallarna är inte heller ”naturliga”, om man ska utgå från något ”ursprungligt”. Många granar är självsådda. Är det ”naturligt”? I det här området finns mycket gamla granar, några som sägs vara Blekinges högsta. Slutligen kan man fråga sig om det i dagens samhälle, där resurserna är hårt ansträngda, är motiverat att lägga dessa enorma resurser på att utreda ett naturreservat? Det gör bra med ett Natura 2000-område.

VÄGEN TILL 68

1960-talet är upprorens tid, beroende på samhällsutvecklingen och nya förutsättningar. Hotet från atombomben och inte minst Vietnamkriget skapar upprorsstämning hos många unga, som förstärks av upprördheten över USA:s övergrepp på ett litet land. USA är primus motor för den kapitalistiska ekonomin och världens främste imperialist. Därför går protesten efterhand också över till en samhällskritik från vänster. Detta blir ett socialt och politiskt uppvaknande för många unga, som leder till motsatsen av influensen från USA ”the beat generation”. Bort från det där flummet och till insikten att även det personliga är politiskt, vilket vi kan säga att 68-generationen står för i Sverige. Detta är berättelsen om några unga människors liv under 1960-talet.

Boken är på 226 sidor och kostar 150 kronor inklusive frakt

Kan beställas på alf.ron@telia.com