The United States’ hundreds of extreme right-wing groups are estimated to have tens of thousands of members and support from the so-called silent majority, especially in smaller cities and in the countryside. It is about hundreds of thousands of frustrated people among affected workers and peasants and farmers who oppose a liberal policy, immigration, the Washington elite and the supremacy of the state. They are riding on a wave of Trump-related hate propaganda and racism – and that the state should take away their weapons.

Here at home in Sweden, we can now watch television programs every day, which show deep contradictions in American society. Especially those who support Trump appear to be so aggressive and unpleasant that if one was in the United States, you would be careful not to have any discussion with them about social conditions and what they are doing.

What we see are a large number of groups and armed militias on the extreme right: Alt-Right, Boogaloo, Aryan Nations, Michigan Militia, Arizona Patriots, Texas Light Infantry, Free Militia, Defense Militia, Traditionalist Workers Party, Populist Party and many more . Alt-Right is an abbreviation of The Alternative Right. The Movements is an umbrella organization for right-wing extremist movements and groups. They celebrate Donald Trump’s victory in the presidential election and are some of his main militant supporters. They have swastikas and have shown a Nazi-like greeting with the words ”Hail Trump” and ”Hail victory”. We Europeans know this well from the Nazis’ ”Heil Hitler”.

The extreme right-wing groups are often anti-state, anti-immigrant, anti-Semitic, misogynistic, and openly racist. Common to them is the quest to restore white identity and white supremacy, which liberals have undermined with their policies and which the traditional conservatives have not prevented.

If you do not know about American culture and social conditions, you would hardly think that it is not true, when you see on television such groups marching and parading in the streets with military equipment and automatic weapons. That this is allowed and possible says a lot about American society and how different it is compared to Europe.

The emergence of extreme right-wing forces has been going on for many years. League of the South a nationalist southern state organization was founded over 20 years ago. They want the southern states to break away from the United States and use the southern state flag as a highly acclaimed symbol. The Tea Party movement, which arose in 2009, is a right-wing populist protest movement within the Republican Party, whose purpose has been and is to get the party to go to the right, which they have succeeded in doing. And with Trump’s victory in the presidential election, they have succeeded beyond expectations.

Now the fears among my many friends in the United States are that there will continue to be big contradictions in the country between right-wing forces and moderates (some socialists are hardly to be reckoned with, only Trump provocations and demagoguery). They see the worst case scenario if Trump loses by a small margin and does not admit defeat. It will probably not be a civil war but social chaos!

Alf Ronnby

PhD in sociology, associate professor of social work

USA:s hundratals extrema högergrupper beräknas ha tiotusentals medlemmar och stöd från den sk tysta majoriteten, framförallt i mindre städer och på landsbygden. Det handlar om hundratusentals frustrerade människor bland drabbade arbetare och bönder som vänder sig mot en liberal politik, invandring, Washingtoneliten och statens överhöghet. De rider på en våg av Trumprelaterad hatpropaganda och rasism – och att staten ska ta ifrån dem deras vapen.

Här hemma kan vi nu varje dag se tv-program, som visar på djupa motsättningar i det amerikanska samhället. Särskilt de som stöder Trump framstår som så aggressiva och otrevliga, att om man vore i USA skulle man akta sig noga för att ta någon diskussion med dem om samhällsförhållanden och vad de håller på med.

Vad vi ser är ett stort antal grupperingar och beväpnade miliser på den extrema högerkanten: Alt-Right, Boogaloo, Aryan Nations, Michigan Militia, Arizona Patriots, Texas Light Infantery, Free Militia, Defence Militia, Traditionalist Workers Party, Populist Party och många fler. Alt-Right är en förkortning av The Alternative Right (den alternativa högern) Rörelserna är en paraplyorganisation för högerextremistiska rörelser och grupper. De hyllar Donald Trumps seger i presidentvalet och är några av hans främsta militanta supportrar. De har hakkors och har uppvisat en naziliknande hälsning med orden ”Hail Trump” och ”Hail victory”. Detta känner vi européer väl igen från nazisternas ”Heil Hitler”.

De extrema högergrupperna är ofta antistatliga, invandrarfientliga, antisemitiska, kvinnofientliga och öppet rasistiska grupper. Gemensamt för dem är strävan att återställa vit identitet och vit överhöghet, som liberaler underminerat med sin politik och som de traditionellt konservativa inte förhindrat.

Om man inte känner till amerikansk kultur och samhällsförhållanden, skulle man knappt tro att det är sant, då man på tv ser sådana grupper marschera och paradera på gatorna med militär utrustning och automatvapen. Att detta är tillåtet och möjligt säger mycket om det amerikanska samhället och hur annorlunda det är jämfört med Europa.

Framväxten av extrema högerkrafter har pågått i många år. League of the South en nationalistisk sydstatsorganisation grundades för över 20 år sedan. De vill att sydstaterna ska bryta sig loss från USA och använder sydstatsflaggan som mycket hyllad symbol. Tea Party-rörelsen (Tea Party movement), som uppstod 2009 är en högerpopulistisk proteströrelse inom det republikanska partiet, vars syfte varit och är att få partiet att gå åt höger, vilket de lyckats med. Och med Trumps seger i presidentvalet har de lyckats över förväntan.

Nu är farhågorna bland mina många vänner i USA att det kommer att bli fortsatta stora motsättningar i landet mellan högerkrafter och moderata (några socialister är knappt att räkna med, bara Trumpprovokationer och demagogi). Värsta scenariot ser de om Trump förlorar med liten marginal och inte erkänner sig besegrad. Det blir nog inte inbördeskrig men socialt kaos!

Turkiets president kuppmakaren Erdogan säger att barbariet är tillbaka i Europa pga Macrons mfl:s kritik av islam i samband med halshuggningen av läraren Samuel Paty. Han är lika bra på att ljuga och dra till med vad som helst, som Trump, bara det passar syftet. Hemma i Turkiet tror folk på gaphalsen, men i Europa är sådana verklighetsfrämmande uttalanden bara värda förakt och vi skakar på huvudet åt galningen. Vi frågar oss vem det är som står för barbari då man kan straffa den som är otrogen och begår äktenskapsbrott med stening till döds? Straffar en tjuv med att hugga av handen.

Turkar begick ett folkmord i Armenien 1915-23 och mördade en miljon kristna armenier och hundratusentals kristna assyrier, syrianer, kaldéer och greker. 

Massmorden genomfördes på order från de styrande så kallade ungturkarna dit Turkiets store ledare Mustafa Kemal Atatürk hörde. Lögnhalsen Erdogan ska bara hålla käften om barbari!

If anyone has not realized this before, then after watching the TV show ”Trump: four years from the inside”, it becomes clear that Donald Trump is not a president. Everything he does is to emphasize himself on TV and in mass meetings. Trump knows nothing about politics and how to govern a country. For him, it’s the whole show business on a new stage! That says something about the people in the United States who vote for such a clown as president – pitiable!

Det är 12 000 år sedan och jägare och samlare kommer söder ifrån och följer villebrådet som finner bete där inlandsisen dragit sig tillbaka. Man jagar småvilt, älg, hjort och säl och fiskar i sjöar och hav. Klimatet är varnare än idag och människorna lever i små grupper. Vid den här tiden existerar bara stenverktyg och stenåldersmänniskorna har enkla, runda hyddor som de bara bor tillfälligt i. De befinner sig ofta i rörelse och det lönar sig inte att lägga ner för mycket tid och möda på att bygga permanenta hyddor och hus.

Uppfattningen bland forskare brukar vara att för 6000 år sedan kommer nya grupper till Norden från svartahavsområdet och Centraleuropa och de för med sig kunskap och metoder för att odla jorden. De håller också boskap. Inledningsvis lever de tidiga nordborna och nykomlingarna parallellt, men efterhand blandas grupperna.  Människorna fortsätter att samla bär, nötter och ätliga växter. Jakt och fiske fortsätter som tidigare, men man är alltså inte helt beroende av att få livsmedel den vägen.

För cirka 8 500 år sedan bodde ett stenåldersfolk vid det som idag är Ljungviken mitt emot Sölvesborg på andra sidan vattnet. Nya utgrävningar visar att det där fanns en by med cirka 150 hus (och det kan finnas fler eftersom hela området inte är avtäckt). Det betyder att det nog fanns en 7 – 800 människor i byn. De bodde i fyrkantiga hus med eldstäder. Det visar att detta var en by där man bodde också vintertid. Väggarna i husen bestod troligen av grenar och vass som klints med lera. Taken var sannolikt av vass. Golven var stampad lera och det fanns alltså eldstäder i husen.

Att det lagt ner stor möda på att bygga sig hus, istället för enklare runda hyddor, tyder på att här var människorna bofasta och inte rörliga samlare och jägare som följde efter villebrådet och därför hade enklare hyddor.

Lämningar visar att det redan då fanns en viss arbetsdelning i byn. Flintavskrap på ett visst ställe tyder på att det fanns en eller flera som tillverkade flintredskap. På ett annat ställe har man hittat mycket fiskben och fiskfjäll. Man har hittat hasselnötter, bär från idegran, frön av olika slag och kåda.

Lister var förmodligen en bra plats för stenåldersmänniskor att bo på, eftersom det fanns mycket villebråd på grässlätter, gott om fisk och sälar i havet, vatten att ta sig fram på och vikar och uddar gjorde det lättare att försvara sig mot folk som kom utifrån. Huruvida människorna redan då odlade vet vi inte säkert, men det är möjligt eller tom troligt det började reda då, eftersom dessa människor var bofasta.

Det har gjorts ett antal utgrävningar på Lister där man hittat stenåldersbyar och andra lämningar av stenåldersfolket: vid Vesan, Siretorp och Istaby. Stor uppmärksamhet fick fyndet i Ljungavik av en begravd hund, vilket visar att byborna hade hundar och att de också värderades högt nog för att bli begravda med gravgåvor. Tyvärr, för dem som levde då i byn vid Ljungavik, slutade det hela med förskräckelse då byn översvämmades. Det troliga förloppet är att en stor sjö eller snarare ett innanhav i Kanada, som skapats av den smältande inlandsisen, bröt igenom och kom ut i Atlanten. Den steg ganska snabbt med sex – sju meter och Doggerland (landet mellan Belgien-Holland och England) svämmades över och det som var bryggan till England försvann.

Östersjön/Baltiska ishavet hade ingen förbindelse till Atlanten, men havet sträckte sig i öster (öster om Finland) upp till Vitahavet och den vägen kom vattenmassorna in i Baltiska ishavet och översvämmade byn på Lister och människorna fick snabbt lämna byn och fly till högre höjder. Sedan dess har byn legad begravd och väl bevarad under sex, sju meter sand och lera, tills nu då utgrävningarna avtäckte den. Det är i liten skala ett Pompeji på Listerlandet, som ger rikligt med fynd som visar hur bybornas liv då såg ut. Därför har den här utgrävningen väckt stor uppmärksamhet i landet och internationellt.

Det australiska företaget Scandivanadium får borra efter vanadin på Österlen. När mark- och miljödomstolen använder lagen tar man inte hänsyn till vad människorna tycker. Många på Österlen och utanför Hörby förfasas över hur illa lantbrukare och vanliga medborgare här i landet kan bli behandlade. Om det råkar finnas intressanta mineraler på deras mark, som Sveriges geologiska undersökningar (SGU) eller Bergsstaten tror kan leda till en koncession och utvinning, är de chanslösa om de försöker stoppa provborrningar och senare utvinning.

Minerallagen säger i kapitel 2 :  ”2 §   Undersökningstillstånd skall meddelas, om det finns anledning att anta att undersökning i området kan leda till fynd av koncessionsmineral.” Har undersökningar lett till att det finns vissa mineraler, kommer exploatören att få rätt att utvinna.  Kapitel 4 ”2 §   Koncession ska meddelas, om 1. en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit påträffad, och….” om det inte handlar om nationalpark, skyddsområde eller kyrkogård! En vanlig bonde med sina åkrar har inte en chans att stoppa exploateringen.

 Efter att ha Mark och miljödomstolen i Växjö avfärdat överklagandena och gett företaget tillstånd att borra på Österlen kan vi undra om inte detta liknar vad vi känner till från kommunistiska diktaturer, där staten har fullständig suveränitet att bestämma över huvudet på medborgarna. Där, liksom här, garanterar äganderätten ingenting, om den står i motsättning till vad staten vill.

På Österlen och utanför Hörby vill utländska bolag exploatera mineralen vanadin. Det är en mineral som kan lagra energi och är ekonomiskt intressant och användbar tex för elbilar, som ska vara så miljövänliga. Argumenten från bolagen, med support från SGU och Bergsstaten, som är ett statlig beslutsorgan för prospektering av mineraler,  som” behövs för samhällets försörjning” och inte minst för den globala miljön.  För att rädda klotet är dessa organ och deras supportar beredda att offra mycket av den lokala miljön för sina högre syften. Vi känner igen detta tankegods att målen helgar medlen!

På Österlen vill de använda jordbruksmark för gruvdrift. Naturvärden och den bästa åkermarken för matproduktion kan inte konkurrera med fördelarna och behoven av att utvinna vanadin. Det betyder inget att lantbrukarfamiljerna i generationer har odlat jorden och vårdat naturen. De har helt enkelt ingen talan mot staten och bolagen. Nästan ingen som överklagat har haft framgångar i miljödomstolen, som slår bönderna i huvudet med minerallagen. Man kan ju undra vad det var för politiker i riksdagen som godkände denna maktlag 1991? Kanske insåg de inte konsekvenserna? I vart fall är det nu dags att riva upp den lagen.

För cirka 8 500 år sedan bodde ett stenåldersfolk vid det som idag är Ljungaviken. Utgrävningar visar att det fanns en by med cirka 150 hus (och det kan finnas fler eftersom hela området inte är avtäckt). Det betyder att det nog fanns en 7 – 800 människor i byn. De bodde i fyrkantiga hus med eldstäder. Det visar att detta var en by där man bodde också vintertid. Väggarna i husen bestod troligen av grenar och vass som klints med lera. Taken var sannolikt av vass. Golven var stampad lera och det fanns alltså eldstäder i husen.

Att det lagt ner stor möda på att bygga sig hus, istället för enklare runda hyddor, tyder på att här var människorna bofasta och inte rörliga samlare och jägare som följde efter villebrådet och därför hade enklare hyddor.

Lämningar visar att det redan då fanns en viss arbetsdelning i byn. Flintavskrap på ett visst ställe tyder på att det fanns en eller flera som tillverkade flintredskap. På ett annat ställe har man hittat mycket fiskben och fiskfjäll. Man har hittat hasselnötter, bär från idegran, frön av olika slag och kåda.

Lister var förmodligen en bra plats för stenåldersmänniskor att bo på, eftersom det fanns mycket villebråd på grässlätter, gott om fisk och sälar i havet, vatten att ta sig fram på och vikar och uddar gjorde det lättare att försvara sig mot folk som kom utifrån. Huruvida människorna redan då odlade vet vi inte säkert, men det är möjligt det började reda då, eftersom dessa människor var bofasta här.

Det har gjorts ett antal utgrävningar på Lister där man hittat stenåldersbyar och andra lämningar av stenåldersfolket: vid Vesan, Siretorp och Istaby. Stor uppmärksamhet fick fyndet av en begravd hund, vilket visar att byborna hade hundar och att de också värderades högt nog för att bli begravda. Tyvärr, för dem som levde då i byn vid Ljungavik, slutade det hela med förskräckelse då byn översvämmades. Det troliga förloppet är att en stor sjö eller snarare ett innanhav i Kanada, som skapats av den smältande inlandsisen, bröt igenom och kom ut i Atlanten. Den steg ganska snabbt med sex – sju meter och Doggerland (landet mellan Belgien-Holland och England) svämmades över och det som var bryggan till England försvann. Östersjön/Baltiska ishavet hade ingen förbindelse till Atlanten, men havet sträckte sig i öster (öster om Finland) upp till Vita havet och den vägen kom vattenmassorna in i Baltiska ishavet och översvämmade byn på Lister. Sedan dess har den legat begravd under sex, sju meter sand och lera, tills nu då utgrävningarna avtäckte den.

”Ett kapitalt misslyckande från samhällets sida”, säger IVO:s generaldirektör Sofia Wallström vid en presskonferens. Hon riktar stark kritik mot socialtjänsten i Norrköping, som inte tagit sitt ansvar.

Socialtjänsten omhändertog ”Lilla hjärtat” våren 2016 några dagar efter födelsen. Kort därefter beslutade förvaltningsrätten att flickan skulle placeras i ett familjehem.

Kort före att flickan skulle fylla två år 2018 begärde de biologiska föräldrarna att tvångsvården skulle upphöra. Socialnämnden ansåg inte det och förvaltningsrätten sa nej till föräldrarnas krav. Dessa överklagade beslutet och våren 2019 beslutade kammarrätten i Jönköping att tvångsvården skulle upphöra. Flickan skulle till sina biologiska, knarkande föräldrar, som hon aldrig bott hos. Det slutade som bekant mycket illa!

Det är inte IVO:s sak att granska domen i kammarrätten, men det hela blir lite underligt om man inte tar med det beslutet i bedömningen av fallet. Det är ju inte socialtjänstens förtjänst eller fel att flickan kom tillbaka till de knarkande biologiska föräldrarna. Tvärt om avrådde socialtjänsten att detta skulle göras.

Det är kammarrätten som inte tagit hänsyn till barnets bästa. Det gjorde socialtjänsten då de inte ville att fickan skulle till föräldrarna. De hade goda grunder för att gå emot föräldrarnas önskan, men kördes över av kammarrätten, som tycks ha varit mera upptagna av att tolka paragrafer än vad som skulle vara barnets bästa.

”Föräldrarna har fått sätta ramarna och barnets bästa har hamnat i skymundan”, säger Sofia Wallström under presskonferensen (13.10.20). Hon säger att detta är ett systemfel. – Vår bedömning är att det här är ett problem på systemnivå, säger Wallström.

Ja den kritiken av systemfelet bör i första hand riktas mot kammarrätten. Socialtjänsten har gjort vad den kunnat men blivit överkörda av kammarrätten. Det var kammarrätten som bestämde att föräldrarna skulle ha vårdnaden av barnet utifrån sina skrala förutsättningar. Det tyckte inte socialtjänsten.

IVO verkar mena att socialtjänsten allt för lätt godtog kammarrättens dom. Den kunde tex använt sig av flyttningsförbud då flickan skulle flyttas från familjehemmet till föräldrarna. Hur hade föräldrarna då reagerat? De hade ju en dom på sin sida. Tänker IVO att socialtjänsten skulle kunna tvinga föräldrarna att göra något de inte ville? Bra grund för samarbete!

Hur föreställer sig IVO och Sofia Wallström att det skulle gå till då socialsekreterarna, som under lång tid haft en konflikt med dessa föräldrar, skulle se till att allt blev till barnets bästa? Orosanmälningarna ledde till hembesök två gånger och socialsekreterarna möttes av ovilja och aggressivitet från pappan. IVO anser att socialtjänsten inte använt de lagliga utrymmen den har. Men skulle de omhänderta ett barn som kammarrätten beslutat skulle vara hos sina föräldrar? Det hade krävt polishandräckning och leda till ytterligare kamp med föräldrarna

Socialsektorerna skulle uppenbarligen behöva känslomässigt slå knut på sig själva och vara superprofessionella och det skulle förmodligen ändå inte leda till att dessa miserabla föräldrar verkligen kunde ta sitt föräldraansvar på en normal nivå. Intrycket är att IVO skjuter på fel myndighet och inte lite heller. ETT KAPITALT MISSLYCKANDE!

Istabystenen är en runsten från 600-talet, som stod i byn Istaby på Listerlandet. Den ingår i en grupp av tre, som troligen har samma upphovsman nml Håƥulv. Sannolikt en hövding, tillhörande en maktelit på Lister vid den tiden. De tre runstenarna, som har urnordiska runor, är Gummarpsstenen, Stentoftenstenen och Istabystenen. Runorna på Istabystenen säger: ”Håƥulv, ättling till Hjorulv, ristade till minne av Hariwulf dessa runor. Det är alltså, till skillnad från de båda andra, en minnessten över Hariwulf, kanske en krigare. Den äkta Istabystenen finns på Statens historiska museum i Stockholm, vilket har bidragit till att den blivit så uppmärksammad. Att den är så tidig, alltså 600-talet, har också bidragit till detta, eftersom det inte finns så många runstenar från den tiden. Först vid vikingatiden blev det populärt att rista runstenar – och då använde man ett modernare runalfabet. Kopian av Istabystenen står på en ny plats vid byns första skola.

Istaby fanns redan på stenåldern. Då låg byn vid en havsvik och människorna försörjde sig genom jakt och fiske. Istabystenen, en runsten från 600-talet säger något om ett hövdingadöme. Under vikingatiden och fram till 1658 var Istaby danskt. Omställningen till svenska förhållanden blev tuff. Än idag är bebyggelsen samlad kring den medeltida forten och Istaby är en av få bevarade klungbyar.

Bybebyggelsen i Istaby är än idag samlad inom den medeltida bytoften och med undantag för en vägsträckning som drogs genom en del av bytoften på 1940-/50-talet för att räta ut genomfarten i byn, så ligger bygatorna kvar från åtminstone slutet av 1700-talet. I bykärnan finns än idag – trots skiftesreformerna på 1800-talet – många aktiva gårdar med såväl boningshus som stora ekonomilängor. Istaby utgör därmed en av Sydsveriges få bevarade klungbyar.

Kvar i bymiljön finns hus och byggnader från 18- och tidigt 1900-tal för flera av de funktioner som traditionellt hört till en bysamfällighet: här finns kvarnhus, smedja, missionshus, skolhus, lärarbostaden bevarade från olika perioder. Husen är kända för byborna där skomakare, vagnmakare och skräddare bodde samt där affärerna var inhysta.

Det som är svårare att upptäck för en besökare idag är Istabys forntida historia. Arkeologiska utgrävningar har visat på att här mycket tidigt låg en samlad bebyggelse. På 1970-talet återfanns strax nordöst om den nuvarande bebyggelsen ett stort område med talrika fynd.

Förutom enstaka spår av minst två olika stenåldersbosättningar, hittade man lämningarna från en större bronsåldersbosättning samt från romersk järnålder (400-600-tal) och det är också från denna tid som den mycket speciella runstenen – Istabystenen – härstammar.

Det är i övergången mellan bronsåldern och järnåldern som släkten Håþwulf troligen har en maktställning på Lister och låter rista flera runstenar, bland annat Istabystenen. Det är oklart hur nordborna lärde sig runor och var ifrån dessa skrivtecken kom. Det finns välgrundade antaganden om att de kom hit med invandrare, kanske från Tyskland eller möjligen ännu längre ifrån vid Svarta havet. Runorna har i vart fall en lång historia innan de började användas i Norden.

Vi kan anta att Håþulw, som ristade Istabystenen, och hans familj vid tiden då runstenarna ristades hade mycket makt på Lister. Men historikerna vet också att makten varierade över tiden och mellan hövdingefamiljer. Familjens storlek och nätverk spelade roll för makten. Stor betydelse hade också hur mycket bördig mark hövdingen kontrollerade. Lister var relativt välmående på grund av den bördiga jorden, så här kan vi anta att det funnits en del mäktiga hövdingar.

Föreningen Istaby Historia bildades sommaren 2016 på initiativ av docent Alf Ronnby. Avsikten var att kunna söka EU-bidrag för ett historieprojek i Istaby. Leader, som är EU:s organisation för landsbygdsutveckling, gillade projektet och beviljade ca en halv miljon kronor. Projektet innebär att en kopia av Istabystenen skulle göras, rusta upp koleragravplatsen, sätta upp en informationstavla vid platsen för den stora utgrävningen, renovera byns första skola utvändigt, framställa information om byns historia och vad som idag återfinns av denna. Nu finns en bok om historien ”Historia om Istaby” redigerad av Alf Ronnby (ISBN 978-91-639-2768-3)

Det är dags att förbjuda minkfarmer. Minst sagt upprörande att se vilket eländigt liv minkarna har i sina stålburar, för att sluta som pälsar åt fåfänga människor. Verkligen stötande att det trots Djurskyddslagens och djurskyddsförordningars formuleringar går ann att driva denna verksamhet med djur. ”1§ Denna lag syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd och respekt för djur.” Syftet är att djuren, vilka de än är, ska ha det bra. Detta är ett rent hån när man vet hur minkar har det. Genomför verkligen Länsstyrelsen tillsyn av minkfarmer och godkänner denna makabra djurhållning? Det är inte möjligt! Jag anklagar Länsstyrelsen för att inte göra sitt jobb och skyldigheter!

Om möjligt ännu mera stötande är att det mesta av minkpälsarna exporteras till Kina. KINA! Inte bara att det är en vidrig diktatur. De har också en kultur och ett folk med en barbarisk inställning till djur. Kinas imbecilla tro att malda elfenben botar sjukdomar och höjer potensen, är den yttersta orsaken till dödandet av elefanter i Afrika. Vi ska inte förse dem med några minkpälsar!

Ännu ett argument mot minkfarmer är att det visat sig i Danmark och Holland att de kan bli pesthärdar för coronavirus. Regeringen bör nu snabbt se till att det som skulle gjorts för länge sedan, blir verklighet. Förbjud minkfarmer och minkhållning!