Det är 30 år sedan massakern på Himmelska fridens torg i Peking april 1989 och SVT har sänt två program om detta: ”Dagarna som skakade Kina”. Det är ett enormt upprörande reportage kring hur långt en diktatur kan gå i förtryck av sitt eget folk för att slippa kritik och något som stör deras ordning. Tusentals studenter demonstrerar under lång tid på torget och vill få regimen att genomföra reformer i demokratisk riktning och mänskliga rättigheter.

Men Deng Xiaping och hans regering ville inte lyssna. Istället satte de, i börja av juni, in militären – Folkets befrielsearmé! – mot studenterna. Militären omringade torget och började skjuta skarpt rakt in i mängden av människor, inte bara studenter utan många Pekingbor, som stödde studenterna blev dödade. Sedan kom stridsvagnarna och körde rakt in i och över studenter, som massakrerades under larvfötterna. Tusentals studenter mörades av militären. En del, som varit ledarfigurer, som inte dödats på torget, togs till fånga och avrättades. 3000 dödades, 7000 skadades och 1600 fängslades.

Det är för mig obegripligt att en regering, även om det är en diktatur, kan agera på detta sätt. Militären lyder order, men att mörda sitt eget folk, trodde man inte de skulle göra, skulle inte acceptera en sådan order. Folkets befrielsearmé dödar Kinas upplysta medborgare på Himmelska fridens torg! Vilken ironi! Olof Palme myntade begreppet diktaturens kreatur och det var vad vi bevittnande här. Ja dessa avskum Xiaping och Co kan inte ens kallas djur, de är värre än djävulen själv.

Än idag fruktar diktaturen i Kina minnet av denna massaker och Himmelska fridens torg stängs av vid denna tid på året. Den statskapitalistiska kommunistdiktaturen tar inga risker att någon skulle våga sig på en protest och mänskliga rättigheter och demokrati vet de inte ens hur det stavas. Men vi i väst köper gladeligen deras varor!   Det ironiska är, att detta avskum Deng Xiaping sågs på med blida ögon av ledare i väst eftersom han var mera kapitalist än kommunist. Men så är internationell politik, styrd av vinstintressen, något av det mest ruttna som finns i denna värld.

Att ta tåget i Sverige idag är ett vågstycke. Man vet inte om man kommer fram i tid eller över huvud taget. Det är många som har den bittra erfarenheten, att man inte kan lite på tågen sedan vi fick en massa operatörer och företag, ca 50, som kör tåg på våra spår. Detta har lett till en mängd problem, stora som mindre, men alla mycket besvärande. Förra året var tågen försenade 63 000 timmar och 13 procent av tågen kom inte i tid eller inte alls. Mesta förseningen på 20 år och det tycks bara bli värre! Trafikverket varnar för att förseningarna kommer att bli ännu större i år.

Ta alla som inte kommer i tid till arbetet och får avdrag på lönen eller inte kommer hem som planerat för att tex hämta barn på dagis och möter gråtande barn och sur personal. Eller de som ska till ett viktigt möte, men missar det pga att tåget inte håller tiden. Ska vi tex ta tåget till Kastrup, måste vi planera många timmars framförhållning för att inte missa planet – och det har ändå hänt.

Ännu värre är det, ja rena katastrofen, då man ska på något som kanske bara händer en gång i livet tex studentmottagningen av barnbarnet. Det är sådant man absolut inte vill missa. Eller, ve och fasa, man ska besöka någon på sjukhuset som ligger för döden. Döden kanske hinner före tåget!

Jag undrar om de som ansvarar för tågtrafiken över huvud taget reflekterar över vilka oerhörda problem de ställer till med för människor? Att vi hamnat i denna eländiga situation beror ytterst på politikerna, som i tron, eller snarare pga ideologi, avreglerat tågtrafiken och släppt in en mängd andra operatörer än SJ på spåren. Cirka 4000 tåg per dygn på spåren. Detta sliter hårt på ledningarna mm.

Samtidigt har de som kör tågen ingen kontroll över infrastrukturen. Där sitter snubbarna på Trafikverket, som inte har något ansvar för att tågen kommer i tid och underhållet är gravt eftersatt. Inte anpassat till dagens situation med denna mängd tåg på spåren. Problemen består till 33 procent av fel i infrastrukturen, kontaktledningsbrott, trasiga växlar, signalfel, elbrist, mm 27 procent handlar om fel hos operatörerna (tex lok- och maskinfel), 27 procent av andra störningar som väderförhållanden och 4 procent handhavandefel, tex väntetider pga brist på spår, tåg ivägen för varann mm. Banarbetarna klagar över att det ska snålas med åtgärder, vilket leder till att anläggningarna går sönder snart igen och allt leder till förseningar och inställda tåg. Ständiga kontaktledningsbrott gör att vi kanske bör ha ett antal diesellok i beredskap? Tågoperatörerna är först och främst intresserade av att tjäna pengar, men den vinsten spelar ingen roll för dem som ska sköta infrastrukturen, spåren, kontaktledningar mm. Fullständigt feltänkt hos politikerna! Tacka vet jag då SJ skötte det hela. Då kom tågen i tid och de kom alltid fram, även på vintern! Men de ideologistyrda politikerna har förstört mycket av det fina land vi en gång hade. Det är en stor olycka. Och ska man komma fram i tid eller över huvud taget är det säkrare att idag ta bilen!

När Erik Niva sommarpratade i P1 den 3/7, berättade han om hur det var att växa upp i Malmberget. Det handlade om isolering, ensamhet, depression och självmord bland unga människor, som kände att de inte hade någon framtid. Gruvan, dagbrottet knaprade i sig allt mer av marken och hotade samhället. Hundratals hus måste rivs för att inte hamna i rasriskområdet, vilket bland annat lett till Gropen mitt i samhället.

Det fanns flera andra hot och bleka utsikter för den unga generationen. Ett år tog 14 ungdomar sitt liv. Vissa genom att hoppa från balkonger i höghusen. Bolaget LKAB, som ägde husen, låste balkongdörrarna! Men det hjälpte inte. Malmberget är ett samhälle på dekis.1965 bodde där 10 593 människor. Sedan dess har det bara gått utför och idag finns bara 1 757 invånare kvar. En minskning med 83 procent. Självklart kände ungdomarna av att detta vara ett döende samhälle och vi kan föreställa oss hur stämningen var hemma i familjerna, inte minst sedan de varit på begravning av ännu en ung människa.

Erik Niva berättelse från Malmberget är en illustration till glesbygdens utveckling, eller avveckling sedan mitten på 1900-talet. I det så kallade januariöverenskommelsen formulerar de ingående partierna mål för landet och landsbygdens utveckling. ”Hela Sverige ska växa” heter det.

Utvecklingen på landsbygden av mängden invånare har sedan industrialismens genombrott bara gått neråt från fyra miljoner 1890 till strax över en miljon idag.

Sedan mitten av 1980-talet har vi haft en landsbygdskampanj på temat Hela Sverige ska leva! Den drivs huvudsakligen av organisationen Hela Sverige, med ca 5000 lokala ideella föreningar, byalag, kooperativ mfl och tusentals aktiva människor. Efterhand har regeringarna stöttat den organisationen med avsevärda belopp, senast 46 500 000 kronor för åren 2019 – 2021.

Men ser vi till befolkningsutvecklingen på landsbygden sedan 1985 är det inte uppmuntrande för dessa människor och deras ansträngningar. Insatserna har inte hindrat en fortsatt negativ befolkningsutveckling för landsbygden och då särskilt i norrlands inland.  Dorotea har minskat med 33%,Laxå med 29%, Pajala med 30%, Sorsele med 32% och i Åsele har befolkningen minskat med 35 %. Befolkningen minskade i nio av femton kommuner: Bjurholm, Dorotea, Nordmaling, Norsjö, Sorsele, Storuman,Vilhelmina, Vindeln och Åsele.  Att denna utveckling skulle gå att vända med de åtgärder som föreslås, stöd till företagande, gröna näringar osv, eller över huvud taget är inte troligt. Urbaniseringens krafter har i hundra år visat sig så mycket starkare.

Strategin att utlokalisera statliga verk och myndigheter, har i mycket begränsad utsträckning gynnat landsbygden. Möjligen har det varit positivt för residensstäderna (där de ofta hamnat) och för länet. Politikerna tror ofta att det är arbetstillfällen som saknas i glesbygdskommunerna och att det är därför folk flyttar. Men det finns arbeten och inte sällan har företagare svårt att rekrytera arbetskraft.

Det är snarare bristen på offentlig och kommersiell service som får folk att flytta. Det är långt till vårdcentralen, läkare och tandläkare och butiksdöden har varit omfattande i glesbygden. Många butiker har svåra lönsamhetsproblem och går en osäker framtid till mötes. Enligt en utredning bor omkring 200 000 människor i områden med svag och hotad service. Försvinner dagligvaruhandeln hotas också annan service som sköts av butiken som post, apotek, spel och utlämning av varor från Systembolaget.( ”Stöd till kommersiell service i särskilt utsatta glesbygdsområden”.) Många mindre bensinmackar har lagts ner pga krav från myndigheter vad gäller pumpar för etanol mm och att mackarna inte går ihop ekonomiskt.

Det är mera brist på service än arbetstillfällen som får folk att flytta från lands- och glesbygd. Detta är tyvärr också en självförstärkande process. Färre människor och konsumenter i bygden ger mindre underlag för servicen, som minskar och med den flyttar allt fler människor från landsbygden. Så rullar det på! Att vända denna utveckling kommer att bli både svårt och dyrt och det klarar inte glesbygdskommunerna, som också hotas av allt högre skatter. Höga skatter och liten service är inte precis det som får människor att stanna i bygden. Landsbygdens kardinalproblem är att det finns för lite folk. Vi kommer att få se fortsatt nergång och förfall i glesbygden.  Det räcker inte att låsa balkongerna för att hindra flykten från glesbygden. Och januariöverenskommelsen ger en målsättning politikerna inte kommer att kunna leva upp till.

Islams försvarare säger ofta att islam är en mycket tolerant religion. Att troende muslimer och deras imamer säger det, är inte förvånande. Det handlar idag om att legitimera islam, som invaderat Europa. Att vi har ett antal godhjärtade vänstermänniskor, humanister, präster i svenska kyrkan och andra mångkulturalister, som mot bättre vetande hävdar samma är ett sorgligt faktum, som kommer att straffa sig efterhand som islam utbreder sig i Europa. Vi gör ett stort misstag som släpper in en massa muslimer i Europa. På muslimernas agenda står sedan medeltiden att de ska erövra världen och införa sin islamska samhällsordning Umma!

Islam är så långt ifrån den fredliga religion som tillskyndarna hävdar. Islam är en krigarreligion, som utvecklades på 600 – 700-talen i ett sammanhang då Muhammed och hans trupper erövrade en del av det sönderfallande Romarrikets provinser i Nordafrika, Mellanöstern och senare delar av Europa. Denna krigarreligion har inte, som kristendomen, haft någon reformation och är i grunden samma medeltida tro, som då den utvecklades. Muslimer kan heller inte reformera läran, eftersom koranen är Guds/Allahs ord, inte Muhammed och Allahs ord kan man ju knappast ändra! Han fick texterna direkt av Allah, förmedlade av ängeln Gabriel på berget Hira i närheten av Mecka.

Det finns gott om vägledning i Koranen hur en rättroende muslim ska förhålla sig till de otrogna och ogudaktiga, som vi kristna är. ”Döda dem varhelst I påträffar dem och driv dem ut från varje plats……….så döda dem! Sådan är de otrognas lön.”(Andra Suran §187). ”Dem som förnekar våra tecken, skola vi förvisso steka i eld….. ”(Fjärde Suran § 59). ”När I möten dem, som äro otrogna, så halshuggen dem, tills I anställt ett blodbad bland dem!…….”(Fyrtiosjunde Suran § 4).

Kanske du tänker att detta är överdrivet, men det ska man inte tro. Kristendomen betraktas som en polyteistisk tro, dvs att det finns mer än en Gud. Det är Gud, Jesus Guds son och den helige ande. I islam duger bara en Gud, Allah! Om vi kritiserar islam finns risken att islamisterna slår ihjäl oss. Vi såg ju hur det gick för tecknare och journalister på veckotidningen Charlie Hebdo i Paris 07.01.2015. Jihadisternas attack var en klar hämnd för Charlie Hebdos frispråkighet och drift med islam och muslimer. Det tålde vissa muslimer inte och tog en gruvlig hämnd.

Den saudiske bloggaren Raif Badawi dömdes i september 2017 i Riad till tio års fängelse, tusen piskrapp och att betala motsvarande 2,1 miljoner kronor i böter för att han förolämpat islam på Internet. Författaren Salman Rushdie, som skrivit boken Satansverserna, blev dödsdömd genom en fatwa och har fått leva under ständigt beskydd.

Den danske tecknaren Knut Westergaard på Gyllandsposten, som ritade en bild av Muhammed med bombturban, råkade ut för liknande hot och har efter det ofta fått byta bostad och lever under beskydd. Konstnären Lars Vilks i Sverige har drabbats av samma öde sedan han ritat en så kallad rondellhund vars huvud hade viss likhet med Muhammed. I islam är hundar ett särskilt avskytt, orent djur och i England förekommer att muslimer inte vill att man ska rasta hundar där de bor.

Tack vare svensk och dansk säkerhetstjänst undveks att flera medarbetare på Jyllandsposten blev dödade, för att tidningen publicerat kritiska bilder på Muhammed. Marcus Birro svensk poet och författare dristade sig till att kritisera islam. Det skulle han inte gjort om han hade livet kärt. Han fick direkt uppleva hotet: ”Min familj gråter. Jag är rädd. Mina barn undrar vad som hänt. Det är vad mordhoten betytt. Jag orkar inte mer.”  Skrev Birro på Twitter (november 2014)och flydde till Italien.

Man behöver inte vara någon kändis för att drabbas av islams vrede och hämnd. Gun Holmertz, ledare för Caritas i Hjällbo utanför Göteborg, hotades till livet sedan hon skrivit en debattartikel där hon varnade för tilltagande muslimsk extremism i Hjällbo. Mona Walter i Göteborg, som konverterat från islam till kristendomen, lever under ett ständigt dödshot. Att lämna islam är enligt koranen förbundet med döden och kallas apostasi. (Apostasi behandlas i följande verser: 3:72, 3:90, 4:137, 5:54 och 16:106) Där fastslås att Gud kommer bestraffa och apostiter. I hadithsamlingarna förekommer flera uttalanden från Muhammed, som säger att apostasi ska straffas med döden. Det mest citerade av dessa uttalanden finns i Al-Bukhari: ”Guds sändebud sa: “Om någon överger sin religion, dvs islam skall ni döda honom.”” Al-Bukhari (6922).

Det är tack vare att Mona Walter lever i Sverige, som hon hittills klarat sig undan hämnarna. Lika bra gick det inte för dem som kom ivägen för jihadisten Rakhmat Akilov på Drottninggatan i Stockholm i maj 2017.

Filmaren och islamkritikern Theo van Gogh dödades i Amsterdam av en troende muslim – anledning, han hade i film kritiserat islams syn på kvinnan. Professorn och holländaren i sociologi Pim Fortuyn sköts ner på öppen gata, eftersom han kritiserat islam och muslimer. Tjugoen kristna egyptier fick halsarna avskurna av IS vid medelhavets strand i Libyen  den 19.04.2015. Deras brott? De var kristna. Jasiriska kvinnor i Syrien och Irak har blivit korsfästa av IS.

Det vimlar numera av jihadistiska, muslimska grupper och organisationer, vars existensberättigande i egna ögon är att de genom våld mot kristna och andra ska erövra världen och införa den rätta läran jorden runt. De mest kända är väl: Islamska staten, al-Qaida, Hizb ut-Tahrir, Jabhat al Nusra, Jemaah islamiah, Talibanerna, Boko Haram, al-Aqsa-brigaderna, Muslimska Brödraskapet, al-Shabaab, Ansar al-sharia, Hamas, Hezbollah, Harakat Sham al-Islam och Harkat- ul-Mujahideen- al-Islami. En sammanställning som av BBC:s center för radikalisering ICSR gjort, visar att dessa jihadister i islams namn mördar åtskilliga ”otrogna” varje dag.

Det är inte bara islamister och jihadister och andra muslimska extremister som finner stöd i koranen för sina grymma hämnd- och straffmetoder. Koranen och sharia föreskriver tex att den som stjäler ska få handen avhuggen. Den som begår äktenskapsbrott eller lämnar islam ska stenas. Sharia tillämpas mer eller mindre i alla muslimska stater, men Saudiarabien utmärker sig som detta barbaris främsta hemvist.

Ja islam är verkligen en fredlig religion! Al Qaida, Islamska Staten och alla de andra samt regimen i Saudiarabien har gott stöd i den heliga skriften Koranen för sitt heliga krig och sina illdåd.

Om de välmenande idioterna i svenska kyrkan, till exempel ärkebiskop Ante Jackelén och biskop Fredrik Modéus,  gjorde sig besvär med att läsa koranen, skulle de komma i själsnöd, eftersom de då skulle få svårt att ljuga för sig själva och fortsätta att predika att islam är en fredlig religion, på lika fot med kristendomen och därför ska vi välkomna islam i vårt samhälle.

För den som vill ha fler exempel kan läsa: Fjärde Suran § 91 och Åttonde Suran § 7. De imamer, islamologer med flera som hävdar att Islam är en fredlig religion, har antingen inte läst hela Koranen eller så ljuger de. Det senare är det mest sannolika. Vi behöver bara studera islams historia för att se vad denna religion innebär! Få religiösa skrifter är så hatiska, aggressiva och blodtörstiga vad gäller synen på alla som inte bekänner sig till den muslimska tron. Islam utvecklades som en krigsreligion, en ideologi som rättfärdigade muslimernas erövringar från 600-talet och framåt. Och vi har med förskräckelse sett hur al Qaida, IS och de andra jihadisterna rättfärdigar sitt barbari med denna religion.

Här ilandet har vi tyvärr anpassat oss till islamska särintressen: Muslimska förskolor och friskolor där islam predikas, accepteras här i landet. Vi accepterar slöjan i olika sammanhang, trots att det i vår kultur är en symbol för kvinnoförtryck. Vi accepterar påklädda kvinnor i kommunala bad trots att detta är ohygieniskt och absolut inte stämmer med vår kultur. Vi accepterar att muslimska män inte vill hälsa på kvinnor, trots att detta signalerar att de inte uppfattar kvinnan som jämlike. Vi accepterar uppbygganden av parallellsamhällen, som autonoma öar i samhället, typ Rosengård i Malmö, där muslimer har sitt eget samhälle med sharialagar och den kultur som följer med islam. Vi accepterar att Sharialagar tillämpas ”informellt” inom muslimsak lokalsamhällen tex vid äktenskapsfrågor och familjekonflikter.

Vi har” tvingats” acceptera att muslimska barn gifter sig – inte sällan mot deras vilja – och att kusiner kan gifta sig. Vi ”accepterar” hederskulturer som är förtryckande, för att de inte går att utrota i muslimska samhällen. Dessa är ibland dödliga som i de mycket uppmärksammade fallen med Pela Atroshi som mördades av familjen 1999 och Fadime Sahindal mördad av sin far 2002 och ett stort antal sk balkongflickor.

Halalslakt är djurplågeri men tillämpas av muslimer här i landet. Vi ger bidrag till muslimska kulturföreningar och trossamfund, trots att de inte accepterar den lagliga religionsfriheten som gäller här i landet. Vi accepterar att Saudiarabien finansierar moskébyggen och löner till wahhabistpredikande och salafistiska immaner. 

Med den muslimska invasionen har vi tvingats göra avkall på en rad av våra kulturella traditioner. Vi kan inte ha de traditionella skolavslutningarna i kyrkan, inte sjunga kristna psalmer vid julfesten etc eftersom det stör muslimerna och deras barn absolut inte får delta i något så ogudaktigt. Inte låta skolpojkar ha svenska landslagets fotbollströjor på sig i skolan, eftersom det kan uppfattas som nationalism. Den som kritiserar islam riskerar att kallas islamofob eller tom rasist. Systemmedia fungerar här i landet som idoga vakthundar som ser till att islamofober och rasister inte får något utrymme för sina åsikter.  Sveriges Muslimska råd Ahmed al-Mufty försvarar kvinnans underordnade ställning i samhället. Sveriges Muslimska förbund Mahmoud Aldebe vill ha sharialagar i Sverige Extremistiska imamer predikar hat mot det otrogna tex Abu Hansa och Anwar al-Awlaki. Hizb ut-Tahrir argumenterar för heligt krig och dödande av judar enligt Koranens påbud

Att stryka blodstörstiga fundamentalister medhårs – som en del humanister  och en del kristna fromhetsivrare tex biskopen i Stockholm Eva Brunne vill, är helt galet och i strid med vår kultur och värderingar, som går tillbaka på reformationen, upplysningstiden och utvecklingen av det humanistiska arvet. Dessa godhjärtade och nyttiga idioter är, kommer det att visa sig, dödgrävare för vår upplysta kultur och svenska traditioner.

Inte vill vi väl vrida klockan tillbaka för att acceptera en i verkligen mening reaktionär utveckling i våra samhällen?! Det vore att acceptera de ortodoxa muslimernas reaktion mot den moderna, europeiska livsstilen och vår samhällsordning. Är detta ett pris vi är beredda att betala när vi nu släpper in miljontals av dem i Europa?! Nej knappast! Men vi har problem med att islamkramarna predikar falskt om att islam är en i grunden fredlig religion, som vi ska välkomna. Det är dessa för islam ”nyttiga idioter” som bidrar till att undergräva vaksamhet, skepsis och motstånd mot islam i våra samhällen. De är förrädare till den västerländska kulturen och får de hållas, kommer de att undergräva och bidra till vår kulturs undergång. Deras agerande är mycket allvarligt och måste bemötas och bekämpas.

Det finns ett snabbt växande motstånd mot islam i Europa, inte minst i de länder som direkt fick uppleva hotet från muslimerna i Omanska stormakten, dvs Grekland, Kroatien, Ungern med flera. Motståndet mot islams vidrigheter sker på många plan och sammanhang. Ett sådant är genom bildspråket, foton, teckningar, karikatyrer.

Cirka 12 000 jihadistdrömmare från Europa, USA och arabstater reste till IS i Irak och Syrien för att ansluta sig till Islamska staten. Nu har IS blivit militärt besegrat, men IS och dess ideologi och strävanden är inte slut. En del av jihadisterna har fått i uppdrag att fortsätta muslimernas heliga krig mot de otrogna och då främst i Europa.

Det är nog många här i landet som inte har förstått vad det är för människor vi tagit emot i dessa migrantströmmar från muslimsak länder. Vi har bjudit in Beelzebub  som organiserar sig runt om i landet för att stärka islams sak och makt i landet. Många av de 300 jihadister som rest till IS från Sverige har fångats upp och radikaliserats genom dawah-rörelsen, som står för radikala imamer som predikar salafismen budskap. Vi ska inte tro att det är socioekonomiska förhållanden som leder till muslimsk radikalisering. Det är istället ett medvetet, systematiskt organiserande på gräsrotsnivå i områden med många muslimer. Dawah, med historia från Muhammeds tid, kan ses som ett muslimskt missionerande för att vinna själar till det salafistiska islam (med hemvist i Saudiarabien). Det som på ytan kanske ser ut som religiösa studier och väckelse, är inte så troskyldigt inom dawah-rörelsen. Den har ett nätverk runt om i landet med radikala imamer och är i själva verket en salafistisk rekryteringsbas och uppmuntran till jihadism.

Säkerhetstjänsterna i Frankrike och England vet att IS har en strategi att låta sina jihadister slinka in i Europa med flyktingströmmarna, så vi har bara att vänta oss flera ”hämndaktioner” från dessa heliga krigare med koranen som ledstjärna inte minst nu då jihadisterna återvänder till Sverige och ingen här har verklig koll på vad de kommer att företa sig. Hämndaktioner är troliga mot den västvärld som krossat deras Kalifat.

Många av Europas medborgare har fått mer än nog av islamisternas hot och krav. Vi har tagit emot miljoner muslimer och de kommer att bli fler, genom de lämmeltåg av migranter som nu kommit hit, där unga män är en absolut majoritet. Fortsätter utvecklingen kan muslimerna vara 30 procent av Sveriges befolkning 2050. Hur det då kommer att gå, kan man få en föraning om genom att läsa Michell Houellebecq Underkastelse! Eller mina böcker Smygande islamism och Du gamla du fria…?

Läser i Katerina Janouchs intressanta bok Bilden av verkligheten. (Den som vill få sig till livs en svidande kritik av utvecklingen i Sverige rekommenderas att läsa denna bok.) Janouch skriver om sin besvikelse över svenska feminister, som inte är något att räkna med då det gäller förtrycket av kvinnor i världen och inte heller då det gäller det oerhörda förtryck muslimska kvinnor är utsatta för här i landet. Den svenska feminismens intellektuella bankrutt visar sig bla då de pläderar för att det inte är någon skillnad mellan religioner och synen på kvinnan och hennes plats i samhället.

I själva verket är det en avgrund mellan islams kvinnosyn och den kristna synen på kvinnan. Vi behöver bara se oss omkring i vårt eget samhälle, för att konstatera detta redan i det yttre. Den muslimska kvinnan får inte själv bestämma hur hon ska var klädd. Många får inte bestämma vem de ska gifta sig med. En del muslimska kvinnor blir könsstympade. Vissa, som uppfattas ha skadat familjen och klanens anseende och heder genom sitt handlande, råkar oerhört illa ut. Ja, listan kan göras lång, men svenska feminister kör huvudet i sanden. Det är rena ynkedomen och svenska feminister har absolut inget att erbjuda dessa förtryckta kvinnor. De sysslar med teoretisk navelskådning.

Istället ägnar svenska feminister sig åt teoretiserande kring hur världen ska tolkas och hur vi uppfattar nuet. De är upptagna av en slags spegelvärld, den reellt existerande fysiska världen som en avspegling i våra hjärnor av det kulturella raster som intrycken filtreras genom i våra hjärnor. Där blir det verkligt existerande kvinnoförtrycket något relativt.

Feministerna har därmed gått så vilse att allt är ideologisk överbyggnad och inget existerar i sig. Därför blir kulturkampen vägen till kvinnlig frigörelse. Det betyder också att om muslimska kvinnor uppfattar sin situation som den rätta, ja att så ska det vara, eftersom Gud har bestämt detta och då är de fria. Det finns inget islamistiskt kvinnoförtryck. Oerhört fiffigt, eller hur?!

Den synen på världen som en spegling av kulturellt färgade sinnesintryck gör att feministerna inte kan se att i grunden handlar allt kvinnoförtryck om ekonomi. Det noga planerade tvångsäktenskapet ska garantera att egendomarna stannar inom familjen. Om kvinnorna får klä sig som de vill och då kanske lockande och utmanande för att få en man på kroken, kommer de att själva välja partner och klanens och familjens planering av giftermål får problem och kanske helt raseras. Den situationen vill familjen inte ha. Bäst att hålla kvinnorna i stränga tyglar och få dem att tro att de är fria eftersom de inte behöver locka en partner. De kan lugnt avvakta att familjen fixar detta!

Frigörelse av muslimska kvinnor kräver en revolution av de ekonomiska förhållandena i det muslimska samhället, som tex under Nasers tid i Egypten. Det var steg på vägen mot större frihet då kvinnorna fick en annan ställning än de har där idag, då islamisterna åter tagit makten. Då såg man inte många kvinnor i hijab på Kairos gator. Här i landet ägnar sig feministerna åt metoo, som strängt taget är ett medelklassproblem. Men så har feministerna sin sociala bas just där och kvinnor ur arbetarklassen förstår inte vad de sysslar med.

Sedan 1781 har vi här i landet haft en viss religionsfrihet för kristna och judar. Den friheten har i omgångar utvidgats till allt större friheter och människor. Det betyder att kristna har rätt att tillhöra olika kristna trossamfund. Först 1951 blev det fritt att inte behöva tillhöra eller bekänna sig till någon religiös åskådning över huvud taget. Eller att välja vilken religion som helst. Det senare var aldrig tänkt från början. Religionsfriheten gällde bara kristna och judar. För lagstiftarna var det fullsändigt otänkbart att muslimer (som alltid varit ett hot mot Europa) eller andra religioner skulle omfattas av religionsfriheten. Idag är det mycket annorlunda.

Islam tillåter inte motsvarande frihet. Tvärtom, är det i princip förbjudet att lämna islam. Den som till äventyrs gör det, riskerar bestraffning eller till och med döden tex genom stening om detta sker i ett muslimskt land. För muslimer här i landet gäller i praktiken inte religionsfrihet enligt och Religionsfrihetslagen. Hos dem är det ingen frihet över huvud taget. För muslimer finns inget alternativ. Varje generation tillhör med nödvändighet islam. Allt annat är otänkbart. Kristen däremot, blir man genom dopet, ett val som vanligen föräldrarna gör åt barnet. Man kan som vuxen också låta döpa sig och bli kristen. En majoritet av svenska medborgare är kristna och tillhör svenska kyrkan eller ett kristet trossamfund. (I de katolska länderna är andelen mycket höger.)

Vad gäller muslimer och religionsfriheten så är poängen att de inte har religionsfrihet, trots att de lever i Sverige och det är vad lagen säger. Men den tanken är nog dem helt främmande, dvs att även de måste tillåta att tex en ”muslim” väljer att bli kristen

Förhållandet i islam, som står i strid med Religionsfrihetslagen, borde inte vara förenligt med svenskt medborgarskap i enlighet med lagen. I paragraf 4 Religionsfrihetslagen står: ”Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund.”  Islams ordning strider också mot Europakonventionen 9§: ”Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro……. ” Religionsfriheten har också stöd i Regeringsformen, som är en grundlag. Men det verkar inte vara någon myndighetsauktoritet som bryr sig om detta vad gäller islam. De kanske inte ens vet vad lagen säger? Muslimer här i landet får göra som de vill och tvinga alla, sin avkomma mfl, in under islams ok. Ingen ifrågasätter detta och därför kan man säga att den lagen är föråldrad.

Det fungerar tvärt om så, att statsmakten tillåter muslimer att muta in allt större områden av samhällelig verksamhet under islam, med moskéer, förskolor, skolor, källarmoskéer, böneutrop mm. Mig veterligt har aldrig rätten till böneutrop prövats mot Religionsfrihetslagen, trots att paragrad 1 är tillämplig när grannar och andra människor störs eller blir förargade över böneutropen. I paragraf 1 Religionsfrihetslagen heter det: ”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.” Men vid utredningar kring böneutrop har polisen och kommunen nöjt sig med att kontrollera decibeltalen! Det paradoxala är att vi har Religionsfrihetslagen som stadgar frihet att utöva sin religion, men pga islam (för det är väl där det kniper?) kan vi inte längre ha skolavslutningar i kyrkan eller andaktsstunder i skolan. Så mycket är religionsfriheten för kristna värd idag.

De öppna gränsernas apostlar försäkrade oss om att allt skulle bli så bra med migranterna. Vi behövde invandrarna för att klara servicen i den offentliga sektorn, eftersom vi föder för lite barn här hemma, som ska växta upp och ersätta dem som går i pension och ska försörjas.   Att vi tog emot 163000 asylsökande 2015 var inga problem – tvärt om!

Men nu visar sig problemen i kommunerna. Då migranterna kom gick staten in och fixade skivan i kommunerna. Men det gör staten bara i två år. Sedan får kommunen själv stå för kostnaderna. Nu är vi där och baksmällan i många kommuner slår till. 69 kommuner står på ruinens brant ekonomiskt. Socialbidragen skenar i tre av fyra kommuner, eftersom 60 procent av invandrarna inte kan försörja sig själv. Det tar i genomsnitt upp till sju år innan de kan det och en del klarar det aldrig.

Migranterna ska ju helst ha bostad – här hyser vi inte folk i tältläger – och barnen ska gå i förskolan och skolan. 240 kommuner av 290 har stora problem att få fram bostäder och platser. Åtgärderna kräver stora investeringar i kommunerna, samtidigt som de pga dålig ekonomi ska spara. Det går inte alls ihop och det kommer att bli skattehöjningar. Tom i Danderyd – landets rikaste kommun – blir det skattehöjningar och medborgarna är inte glada för det, trots att de mycket väl har råd att betala.

Kommunernas skulder pga upplåning för att klara utgifterna har vuxit enormt. Sedan 2012 har de ökat med 32 procent och är nu 546 miljarder. Om inte pappa staten kommer till undsättning kommer det nog att gå illa i vissa av dessa kommuner.

Betydligt värre än Danderyd är det i flera andra kommuner. Filipstad är en av dessa, som tagit emot 1300 asylsökande och bara har en befolkning på lite över 10 000 själar. Det har bla lett till att i förskolor och skolar är ca hälften av eleverna nu invandrare från Syrien, Somalia, Afghanistan, Eritrea, Irak mfl. I den gruppen invandrare är 80 procent arbetslösa och lever på socialbidrag. Kommunens försörjningsstöd har ökat från 4,5 miljoner är 2006 till 31 miljoner idag.

Vad är det som motiverar en människa till att vilja arbeta? Ja, det kan säkert vara många förhållanden och är väl beroende av förutsättningarna. Men om nu mängder av invandrare har allt emot sig, dålig utbildning, kan inte språket, kan inte kulturen, känner sig utanför eller tom blir bemött med misstänksamhet och dessutom blir försörjd utan att behöva arbeta, har fått hyfsad bostad, mat på bordet ungarna går gratis i skolan och i åratal har gått sysslolös, fördriver tiden med kompisar och dagarna går, blir en sådan person motiverad att ta ett jobb, kanske inte heller världens roligaste jobb?

Sedan 1781 har vi här i landet haft en viss religionsfrihet för kristna och judar. Den friheten har i omgångar utvidgats till allt större friheter och människor. Det betyder att kristna har rätt att tillhöra olika kristna trossamfund. Först 1951 blev det fritt att inte behöva tillhöra eller bekänna sig till någon religiös åskådning över huvud taget. Eller att välja vilken religion som helst. Det senare var aldrig tänkt från början. Religionsfriheten gällde bara kristna och judar. För lagstiftarna var det fullsändigt otänkbart att muslimer (som alltid varit ett hot mot Europa) eller andra religioner skulle omfattas av religionsfriheten. Idag är det mycket annorlunda.

Islam tillåter inte motsvarande frihet. Tvärtom, är det i princip förbjudet att lämna islam. Den som till äventyrs gör det, riskerar bestraffning eller till och med döden tex genom stening om detta sker i ett muslimskt land. För muslimer här i landet gäller i praktiken inte religionsfrihet enligt och Religionsfrihetslagen. Hos dem är det ingen frihet över huvud taget. För muslimer finns inget alternativ. Varje generation tillhör med nödvändighet islam. Allt annat är otänkbart. Kristen däremot, blir man genom dopet, ett val som vanligen föräldrarna gör åt barnet. Man kan som vuxen också låta döpa sig och bli kristen. En majoritet av svenska medborgare är kristna och tillhör svenska kyrkan eller ett kristet trossamfund. (I de katolska länderna är andelen mycket höger.)

Vad gäller muslimer och religionsfriheten så är poängen att de inte har religionsfrihet, trots att de lever i Sverige och det är vad lagen säger. Men den tanken är nog dem helt främmande, dvs att även de måste tillåta att tex en ”muslim” väljer att bli kristen

Förhållandet i islam, som står i strid med Religionsfrihetslagen, borde inte vara förenligt med svenskt medborgarskap i enlighet med lagen. I paragraf 4 Religionsfrihetslagen står: ”Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund.”  Islams ordning strider också mot Europakonventionen 9§: ”Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro……. ” Religionsfriheten har också stöd i Regeringsformen, som är en grundlag. Men det verkar inte vara någon myndighetsauktoritet som bryr sig om detta vad gäller islam. De kanske inte ens vet vad lagen säger? Muslimer här i landet får göra som de vill och tvinga alla, sin avkomma mfl, in under islams ok. Ingen ifrågasätter detta och därför kan man säga att den lagen är föråldrad.

Det fungerar tvärt om så, att statsmakten tillåter muslimer att muta in allt större områden av samhällelig verksamhet under islam, med moskéer, förskolor, skolor, källarmoskéer, böneutrop mm. Mig veterligt har aldrig rätten till böneutrop prövats mot Religionsfrihetslagen, trots att paragrad 1 är tillämplig när grannar och andra människor störs eller blir förargade över böneutropen. I paragraf 1 Religionsfrihetslagen heter det: ”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.” Men vid utredningar kring böneutrop har polisen och kommunen nöjt sig med att kontrollera decibeltalen! Det paradoxala är att vi har Religionsfrihetslagen som stadgar frihet att utöva sin religion, men pga islam (för det är väl där det kniper?) kan vi inte längre ha skolavslutningar i kyrkan eller andaktsstunder i skolan. Så mycket är religionsfriheten för kristna värd idag.

Bosse Bildoktorn är ute och cyklar och tycker därför att det höga bensinpriset är ok. I min ungdom kostade en liter bensin mindre än en krona. I dagens penningvärde är det ca åtta kronor. Detta är alltså vad bensinpriset skulle kosta om det inte vore för att staten/politikerna och då särskilt miljöfundamentalisterna i MP pungslår bilisterna. Å ena sidan är detta en bra indrivning för staten, å den andra vill regeringspartiet MP minska dessa inkomster genom att få oss att köra mindre. Eller så är det kanske så här, att när vi kör mindre och använder mindre fossila drivmedel, måste de höja skatten på bränslet för at få in lika mycket skattemedel. Särskilt är det landsbygdens folk som ska straffas för att de kör så mycket bil. MP har verkligen utvecklats från ett parti med rötter i landsbygden och alternativen, till ett storstadsparti för den välmående medelklassen. Det senaste valresultatet visade just detta. Utanför storstäderna var det kalla handen för MP. Den demokratiska aspekten av detta är att ett mycket litet parti, huvudsakligen stöttat av en elit, har fått ett orimligt stort inflytande i politiken. De som ska hängas för detta är sossarna, som get MP detta inflytande. Men det kommer att gå för dem som det gått för sossarna i Tyskland. De har regerat sönder sig själva på en politik som inte deras väljare stöder

Köpa grisen i säcken

Söndagen den 26:e maj ska vi rösta fram våra EU-parlamentariker.  Men vi vet faktiskt inte vad vi röstar på för politik. Det kandidaterna nu säger, i olika utfrågningar, är vad de vill och vad deras partier i Sverige vill. Men detta är inte alls samma sak som vad de kommer att stå för i EU-parlamentet. Där ingår politikerna i åtta, mer eller mindre profilerade grupper, tillsammans med politiker från alla EU:s medlemsländer.

De åtta partigrupperna är: Europeiska folkpartiets grupp, EPP, (m) och (kd). Progressiva förbundet socialdemokrater, SD  (s) och (fi). Konservativa och reformister, ECR, (sd). Liberaler och demokrater för Europa, Alde, (l) och (c). Enade vänstern/ grön vänster GUE/NGL, (v). DE GRÖNA, G/EFA (mp) (Frihet och direkt demokrati EFDD, Nationerna och friheten ENF, inga svenska politiker i dessa)  

Journalisterna som nu utfrågar kandidaterna borde ställa frågor om vad den grupp kandidaten tillhör står för och vad har den åstadkommit? Hur har den aktuella gruppen röstat i några kontroversiella frågor. Det enda EU-parlamentarikerna kan göra i maktfrågor är att rösta för eller förkasta förslag som kommer från Kommissionen och Ministerrådet. EU-parlamentariker har alltså ingen rätt att komma med egna förslag.

Rent krasst spelar det alltså inte stor roll vad kandidaterna säger att de vill göra i EU. Det är framförallt Jean Claude Juncker och Kommissionen som bestämmer vad som öht ska komma på parlamentarikernas bord. Det är denna toppstyrda ordning som brukar kallas det demokratiska underskottet i EU, där parlamentarikerna är valboskap. Hela valkampanjen i landet är mest ett spel för galleriet. En sak kan vi vara säkra på: det blir i praktiken inte vad EU-politikerna nu säger.

I EU hamnar all politik i en malström av förhandlingar och kompromisser med skilda politiska uppfattningar som ska samsas. Det är en soppa med många, många kockar! Inget kommer ut så som den enskilde politikern vill eller ens vad hans eller hennes parti vill. Parlamentet har 750 ledamöter och vi har 20 politiker där. Hur mycket inflytande ger det öht?

Vill man veta något om EU:s politik, är det alltså bättre att kolla vad EU faktiskt har beslutat. Om det skulle bli helt nya politiska konstellationer efter valet, kan vi inte ens räkna med att vad som gjorts tidigare ger någon vägledning för vad som kommer att bli EU:s politik framöver.

En sak vet ni emellertid efter de senaste årens EU-politik och det är att EU inte vill att någon nation ska lämna unionen. Detta har blivit alldeles tydlig efter de hopplösa Brexitturerna, där EU sett till att Theresa May inte fått ett avtal som kunde ge en majoritet i UK parlamentet. Har vi en gång gått med i denna överstatliga organisation, kommer vi aldrig ur den med livet i behåll. Sådant är medlemskapet i denna klubb! På det sättet finns det en viss likhet med Hells Angels: svårt att komma in, nästan omöjligt att komma ur! Det kanske är därför inget parti längre vill att vi ska lämna EU?

Det kostar skjortan att vara med i denna klubb. Vi betalar 40 miljarder om året i medlemsavgift och får tillbaka något, men bara 13 miljarder. Och nu vill EU att vi ska betala ännu mera. Medlemsavgiften ska höjas med 15 miljarder till 55 miljarder. Och det verkar inte vara något vi kan göra mycket åt (och Liberalerna tycker det tom är bra med mera pengar till EU!). Det kan nog kännas som våra goda politiker har försatt oss i ett slags livegenskap.

De små stegens väg mot superstaten

Studerar vi EU:s tillblivelse och utveckling, är det lätt att se, att vi är lurade in i något som vi inte förstod från början. Det kallas av Jean Monnet för de små stegens metod, vars syfte är att åtgärderna inte ska väcka motstånd. Det startar med kol och stålunionen, fortsätter med den gemensamma marknaden, som sägs bara vara ett ekonomiskt samarbete mellan fria nationer och fortsätter med EU, den europeiska unionen och ska sluta med en EU-stat, där allt slagits samman till en enhet. Gränser och särarter suddats ut och människor flyttar kors och tvärs i EU tills det inte finns några nationella särdrag och människor bärare av dessa. Vi är alla européer och inget annat. Märkel, Juncker, Macron och Co jobbar systematiskt för detta.

Så här skriver Jean Monnet, en av EG:s grundare den 09.05.1950: ”Europas nationer bör föras samman i en superstat, utan att deras befolkningar förstår vad som sker. Detta kan åstadkommas genom stegvisa förändringar, alla förklädda till att ha ett ekonomiskt syfte, men som på lång sikt och oåterkalleligen kommer att leda till en federation.”

Valvakan en komisk upplevelse

Under valnatten var alla partigängare, utan dem hos Fi, så glada så glada. Fler var glada för att det inte gick sämre än väntat tex V, S och MP. Liberalerna var jätteglada för att de klarade sig kvar med nöd och näppe. Att det gick bra för liberaler i andra länder, säger kanske något om att L har mycket stora problem. M, C och SD var glada för sina framgångar, även om de inte blev så stora som man hoppats på. SD hade kanske särskild anledning till glädje eftersom de fruktat att deras väljare skulle välja sofflocket. Men så blev det inte och de hade störst framgång av alla.

Fi var de stora förlorarna och kunde inte på något sätt var glada. Nä, Fi har nog spelat ut sin roll i politiken. Det är andra tider än då de bildades. Efter metoo kommer nu motkrafterna att slå till, som de oftast gör i den dialektiska samhällsdebatten med tes och antites. Extremfeminismen går inte längre hem i ett land där det i stort sett råder jämlikhet mellan könen. Och så har de inte talibanmormor som starkt dragplåster längre, och döfött att tro att de som är antifeminister är nazister.

Många politiker var glada över att valdeltagandet blev något större än förra gången. Men det är fortfarande 45% som avstår av olika skäl. Brexitkalabaliken har nog gjort att många tänker att det inte går att lämna EU, så då får man gilla läget. EU har ställt till det för Theresa May och politikerna i UK, genom att inte vilja ge UK ett rimligt avtal för Brexit. Nu får de skörda draksådden med Brexitpartiet som största parti i EU-parlamentet.

Hade folk här i landet verkligen reflekterar över om vi tycker det är ok att främmande politiker från andra länder bestämmer hur vi ska ha det här i landet, skulle nog opinionen se annorlunda ut. Det som kan göra skeptikerna glada är att de konservativa och socialistiska blocken tappade 45 platser och inte längre kommer att dominera och driva överstatligheten med samma kraft i EU. Bortsett från Danmark, Finland, Österrike och någon mer, gick nationalisterna framåt. Superstatskuckun Emmanuel Macron blev slagen av Marine Le Pen och får väl gå hem och fundera på om hans marsch nått vägs ende. Ett resultat är att EU blir en mera bångstyrig organisation, vilket nog kommer att hindra superstatsivrarna i sin framfart. Jean Claude Juncker lämnar nu den svårseglade skutan, som han så ivrigt snickrat på. Därför slipper han se hur den kommer att tappa styrfart.