För cirka 8 500 år sedan bodde ett stenåldersfolk vid det som idag är Ljungaviken. Utgrävningar visar att det fanns en by med cirka 150 hus (och det kan finnas fler eftersom hela området inte är avtäckt). Det betyder att det nog fanns en 7 – 800 människor i byn. De bodde i fyrkantiga hus med eldstäder. Det visar att detta var en by där man bodde också vintertid. Väggarna i husen bestod troligen av grenar och vass som klints med lera. Taken var sannolikt av vass. Golven var stampad lera och det fanns alltså eldstäder i husen.
Att det lagt ner stor möda på att bygga sig hus, istället för enklare runda hyddor, tyder på att här var människorna bofasta och inte rörliga samlare och jägare som följde efter villebrådet och därför hade enklare hyddor.
Lämningar visar att det redan då fanns en viss arbetsdelning i byn. Flintavskrap på ett visst ställe tyder på att det fanns en eller flera som tillverkade flintredskap. På ett annat ställe har man hittat mycket fiskben och fiskfjäll. Man har hittat hasselnötter, bär från idegran, frön av olika slag och kåda.
Lister var förmodligen en bra plats för stenåldersmänniskor att bo på, eftersom det fanns mycket villebråd på grässlätter, gott om fisk och sälar i havet, vatten att ta sig fram på och vikar och uddar gjorde det lättare att försvara sig mot folk som kom utifrån. Huruvida människorna redan då odlade vet vi inte säkert, men det är möjligt det började reda då, eftersom dessa människor var bofasta här.
Det har gjorts ett antal utgrävningar på Lister där man hittat stenåldersbyar och andra lämningar av stenåldersfolket: vid Vesan, Siretorp och Istaby. Stor uppmärksamhet fick fyndet av en begravd hund, vilket visar att byborna hade hundar och att de också värderades högt nog för att bli begravda. Tyvärr, för dem som levde då i byn vid Ljungavik, slutade det hela med förskräckelse då byn översvämmades. Det troliga förloppet är att en stor sjö eller snarare ett innanhav i Kanada, som skapats av den smältande inlandsisen, bröt igenom och kom ut i Atlanten. Den steg ganska snabbt med sex – sju meter och Doggerland (landet mellan Belgien-Holland och England) svämmades över och det som var bryggan till England försvann. Östersjön/Baltiska ishavet hade ingen förbindelse till Atlanten, men havet sträckte sig i öster (öster om Finland) upp till Vita havet och den vägen kom vattenmassorna in i Baltiska ishavet och översvämmade byn på Lister. Sedan dess har den legat begravd under sex, sju meter sand och lera, tills nu då utgrävningarna avtäckte den.
Kritikern Alf 