Veckans (v 39) mest uppmärksammade händelse här i landet är upptäckten att det finns ett stort hål i skrovet på det förlista passagerarfartyget Estonia, som sjönk den nionde september 1994. Det är några journalister, ett dykarteam mfl som varit nere på Östersjöns botten och filmat skrovet och upptäckt ett hål som är en meter gånger fyra meter med inbuktning utifrån, vilket måste betyda att något rammat Estonia så det blivit ett så stort hål som ligger under vattenlinjen. Det är sannolikt anledningen till att fartyget sjönk så snabbt och tog med sig 852 människor i döden. Totalt fanns 989 människor ombord, varav 149 besättning. Trots det snabba förloppet och storm på havet (med ca 20 m/s) och problem med livbåtar och räddningsflottar överlevde 137 personer (varav 53 ur besättningen).
Haverikommissionen som utredde olyckan 1995 – 1997 kom fram till att orsaken till förlisningen var att bogvisiret slitits loss i den grova sjön och tagit med sig bogrampen i havet. Stora mängder vatten vällde in på bildäcket och fick färjan att snabbt kantra och på några minuter få 15 graders slagsida och gick sedan över till 20 -30 grader. Detta gjorde det mycket svårt för passagerare i hytter nere i fartyget att ta sig upp på däck och många misslyckades också med det. Anledningen till att bogvisiret ramlade av var enl kommissionen att gångjärnen för bogvisiret var för klena. Kritik riktades också mot kaptenen, som lät färjan fortsätta i hög fart trots att man noterat att något var fel med båten.
En båtsman noterade en kraftig smäll från fören. Klockan 01.10 observerades via en monitor vatten på bildäck. Strax efter började vatten visa sig på golven i de nedre hytterna. Efter det första nödanropet Mayday klockan 01.22 försvann all kommunikation med Estonia på några minuter. Klockan 01.25 stannade generatorerna och fartyget blev helt mörklagt och i stort sett omöjligt för människor att ta sig upp på däck från de nedre hytterna. Fartyget ligger nu med 40 graders slagsida och vattnet strömmar in genom fönstren på fjärde däck. Vattnet fyller snabbt båten och slagsidan ökar till 80 grader och når också bryggan kl 01.30 och nödgeneratorn slutar fungera.
Den snabba kantringen och stora slagsidan gjorde det svårt eller nästan omöjligt att få livbåtar i vattnet och de som överlevde vad de som lyckades simma till en livflotte, som utlösts automatiskt, och ta sig upp i den. Men om det inte gick att få upp kapellet blev passagerarna översköljda av iskallt vatten och överlevde inte länge. Fartyget sjönk klockan 01.48, 38 minuter efter att vattnet börja tränga in i båten.
Tjugofem helikoptrar och minst tio fartyg deltog i räddningsoperationen. Det första fartyget M/S Mariella anlände klockan 02.12 och därefter flera andra färjor. Men pga den grova sjön kunde de inte sätta i livbåtar och hade alltså inga effektiva metoder att få upp människor ur havet. Först när helikoptrar med ytbärgare lyckades detta bättre. Men de var inte på plats förrän klockan 03.05 alltså en timma efter fartygen. Ytbärgare och besättningsmedlemmar arbetade under svåra väderförhållanden med vågor på upp till 15 meter. De lyckades rädda 137 människor. 94 döda plockades upp ur det kalla, sexradiga vattnet och från räddningsflottar, där de frusit ihjäl om de inte lyckats komma under kapellet. Av de omkomna var 501 svenskar.
Efter olyckan lovade statsminister Ingvar Karlsson de anhöriga att fartyget skulle bärgas och alla döda tas om hand. Detta löfte sveks och istället utlystes gravfrid över olycksplatsen. Detta har medfört att inga vidare undersökningar har kunnat göras, något som de anhöriga varit och är mycket kritiska till. En svensk förundersökning om brott lades ner och det kom aldrig till ett domstolsförfarande, där de ansvariga hade fått vittna enligt ed. Ett tusental anhöriga stämde det franska klassningssällskapet Bureau Veritas, som certifierade Estonia, och det tyska varvet Jos L Meyer-Werft som byggde fartyget. Men en fransk domstol avvisade 2019 alla skadeståndskrav trots att kommissionen kommit fram till att gångjärnen till bogvisiret var för klena och att kapten (som omkom) kört fartyget för fort i den mycket grova sjön.
De överlevande har varit kritiska till haverikommissionens rapport och anser att deras synpunkter och uppfattningar om vad som faktiskt hände vid förlisningen inte har kommit med. Flera av de överlevande säger att de hörde en kraftig smäll och att skeppet därefter snabbt kantrade. Kommissionen menar att detta hänger samman med att visiret lossnade och sedan ramlade av och mängder av vatten strömmade in och fick färjan att kantra. Kritik riktas också mot att inte hela färjan undersöktes av kommissionen. Vissa dokument från utredningen har också försvunnit.
De nya uppgifterna om ett stort hål, har fått många att undra om hela förfarandet med att inte undersöka hela båten, inte bärga fartyget, gjuta in hela skeppet i betong (som misslyckades) och utlysa gravfrid, så att inga mer undersökningar öht kan genomföras, syftar till att dölja hur det verkligen gick till då Estonia sjönk och vad som var hela orsaken till detta. När vissa som var med i kommissionen nu säger att hålet har uppstått då fartyget rammade botten, tror många inte på detta. Och de som gjort den nya undersökningen säger att det finns inga stora stenar eller klippor på botten där fartyget ligger, som skulle kunnat orsaka detta hål.
Det har senare framkommit att militär materiel fraktades på färjan, att tullen blivit tillsagd att inte kolla militärfordon och att den aktuella natten två militärfordon kördes ombord efter att alla andra fordon lastats. Av detta finns spekulationer att det kan ha skett en explosion ombord. Vid olyckstillfället pågick en militärövning av marinen i området och det finns spekulationer om att en svensk ubåt kolliderat med färjan. I det senare fallet är det nästan otänkbart att alla inblandade under årens lopp skulle ha hållit tyst om detta. Men det kan ju ha varit en rysk ubåt?
Det ligger nära till hands att tänka att hela förfarandet vid utredningen skapar misstankar om att utredningen inte gått rätt till, att något döljs. Flera inblandade i tex Etiska rådet, däribland biskop Caroline Krook, nu upplever att de kanske förts bakom ljuset genom den information de fått och att inget mera får utredas pga lagen om gravfrid. De som nu genomfört den nya studien, är åtalade för att inte ha respekterat gravfriden, och riskerar flera års fängelse om de döms. Det är inte svårt att föreställa sig att de överlevande och de anhöriga till de döda känner stor olust och förbittring kring hur makten, dvs myndigheterna med emfas lägger locket på! Detta är en av de största fartygsolyckorna i fredstid i Östersjön och historien kommer att fortsätta. Något säger mig att vi inte fått veta hela sanningen om Estonias förlisning.
Kritikern Alf 