Det är förvånande att i dessa coronatider, det verkar som många företag inte har någon uthållighet. Redan efter ett par veckors minskade eller uteblivna inkomster ekar klagolåtarna om förestående konkurser. Och ropen om statens hjälp till alla företag blir allt högre. Regeringen beslutade ganska omgående om hjälpinsatser av flera slag till företag. Men företagarna är ändå inte nöjda. De vill ha direkta bidrag, som de in ska behöva betala tillbaka, även om det visar sig att företagen på sikt kommer att gå bra. För det kommer de sannolikt att göra, då det finns stora uppdämda behov hos konsumenterna efter pandemin.
De klagande företagarna får starkt understöd av ett antal nationalekonomer typ Harry Flam, Lars Calmfors och John Hassler mfl, som driver sitt opinionsarbete för mycket större hjälpinsatser från staten. Det är bara att låna upp hur mycket som helst, eftersom svenska staten har hög kreditvärdighet. Nåväl, men lånen ska hur som helst betalas tillbaka och med för stora lån kommer det att svida i skinnet på svenska skattebetalare och allvarligt drabba välfärdspolitiken.
Det verkar som företagens ekonomi, liksom varuleveranserna, numera fungerar efter principen ”just in time”! Men ska vi hålla sådana veka företag under armarna i ett samhälle där det ställs allt starkare krav på långsiktig hållbarhet? Är det dessa svaga företag de goda nationalekonomerna så hett vill värna om? Nu tycks nationalekonomerna ha glömt att man förr förespråkade, att ineffektiva, icke bärkraftiga företag, inte skulle få konstgjord andning av staten.
Om det inte vore för allvaret i situationen, skulle det vara skrattretande att se och höra hur företagare, som vanligen inte är några stora anhängare av staten och de skatter de ska betala, nu är så angelägna om denna hatade stat och vad den kan göra för dem.
Det finns också företag med den goda moralen, att alltid främja egna ekonomiska intressen och nu utnyttjar permitteringsbidragen utan att permittera en enda arbetare. Vi får hoppas att de anställda där har modet och moralen att avslöja skojarna i dessa skurkföretag.
Lika skrattretande är det att höra spillevinken, moderatledaren Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson (ekonomiskpolitiske talesperson m) ständigt komma med nya krav på mera bidrag från staten till företagen. Detta från ett parti som i regeringsställning sänkte skatterna och minskade statens resurser. I deras politiska ideologi ska statens verksamhet annars begränsas till det nödvändigaste. Undrar just hur trovärdiga väljarna tycker att dessa kappvändare är?
Finansminister Lena Andersson (s) har naturligtvis rätt när hon säger att statens resurser inte är oändliga och det gäller att ha en långsiktigt hållbar politik, så att det även i fortsättningen finns resurser för välfärdspolitiken och staten inte går bankrutt. Då skulle vi få se det moderna samhällets kollaps! Och ett allas krig mot alla. Ytterst är det skattebetalarnas pengar politikerna hanterar i staten och resurserna är inte oändliga!
Kritikern Alf 