Problemet med den svenska strategin mot coronasmittan är att äldreomsorgen i kommunerna inte fungerar i en tid som denna. Ja, frågan är om den duger över huvud taget? Politikerna fick för sig att omsorgen om de gamla ska ske i deras hem och man avvecklade ålderdomshemmen. Personalen ska springa runt till de gamla och fixa det nödvändigaste. Tidspressen är enorm och det finns sällan tid att sitta ner och bara samtala. Det är strängt kostnadseffektivt vad personalen får göra. Vi har privatiserat äldreomsorgen och lagt ut den på en rad privata företag, som liksom alla andra företag, är mest intresserad av att verksamheten ska gå med vinst. Därför jagar de kostnader så långt det går och längre. I praktiken har man för lite personal för att ge erforderlig omsorg till de gamla. Många är bara timanställda och saknar kompetens. De är underbetalda hantlangare och de gamla får ofta ta emot ett stort antal som kommer och går. Det finns exempel på att en gammal människa måste acceptera besök av upp till tjugo personer. Nu när hela systemet utsatts för hårda prövningar ser vi hur maskätet och eländigt detta är. Bristen på praktiska förutsättningar, kunskap, tid, kontinuitet, förståelse för nödvändiga hygienrutiner och vilja att verkligen ge en omsorg värd namnet visar sig nu få katastrofala konsekvenser. Redan nu (08.04.20) ser vi att 121 äldreboende i Stockholm har fått in smittan. 630 äldre är smittade och 159 döda. I Göteborg ett fyrtiotal smittade och ett tiotal döda. Skåne ligger ca fyra veckor efter Stockholm i utvecklingen och har nu fått in coronan på fyra äldreboenden, elva smittade och två döda. Men på Folkhälsomyndigheten är man orolig för att detta bara är början. Det är kommunerna och äldreomsorgen som fallerar i kampen mot coronaviruset.
Kritikern Alf 