För en tid sedan träffade jag en vän som arbetar på sjukhuset i Kristianstad. Hon berättade om hur miljön på arbetsplatsen i grunden förändrats sedan hon började arbeta där för många år sedan. Då rådde en öppen atmosfär där patienter och personal kom och gick som det naturligaste i världen. Inga låsta dörrar, passerkort och vakter. Det rådde ingen misstro eller misstänksamhet. Sjukhuset var en plats där människor kunde söka hjälp och personalen vårdade efter bästa förmåga i ett klimat av ömsesidig välvilja och respekt. Det hände ytterst sällan att det blev något trassel med folk som missuppfattat vad sjukhuset är för slags plats.
Idag är situationen helt annorlunda – nästan så personalen inte känner igen sig. Utvecklingen har gått successivt till det sämre. Det öppna sjukhuset innebar förutsättningar för folk att komma in, som inte skulle vara där. Stölderna blev allt mer omfattande och sofistikerade, från enkla tillgrepp till att tjuvar gick i förrådet och tog på sig vita rockar för att se ut som personal. Sedan stals allt möjligt från mediciner och utrustning till mat i kylskåpen uppe på avdelningarna. Så kunde det naturligtvis inte fortsätta och avdelningarna blev låsta och personalen fick passerkort. Det blev allt krångligare att förflytta sig inom sjukhuset och utföra arbetet.
Men det har blivit mycket värre än så. Kriminella gäng och ligor härjar i stan och de skjuter på varann. När en skjuten gängmedlem hamnar på sjukhuset kommer gängmedlemmar dit, ibland från konfliktande gäng. Inte sällan kommer också en massa släktingar till sjukhuset och tror de vet bäst hur deras skadade släkting ska få vård och behandling. Det uppstår laddade situationer där hot och våld förekommer och personalen känner sig utsatt och ibland till och med rädda.
Nu finns vakt i entrén och sent på kvällen är sjukhuset låst. Det händer att folk försöker smita in tillsammans med personal. Situationer uppstår som upplevs som mycket obehagliga. Personalen vill helst gå in och ut i grupp för att känna sig tryggare och säkrare när obehöriga försöker smita in. Ibland måste de tillkalla vakten. Det är uppenbart att här kolliderar kulturer, moral och etik. Från ett samhälle vi hade förr där vi i stor utsträckning litade på varann och folk inte hade onda avsikter, till ett där man tydligen är van vid att det är den fräckaste och starkaste som vinner och kan ta för sig. Där våldet ständigt ligger på lut. Att det är så här på andra sjukhus, till exempel i Stockholm, får vi rapporter om. Detta är verkligen en bedrövlig utveckling av det svenska samhället.
Kritikern Alf 