Samhällets resurser räcker inte till för anstormningen av asylsökanden. Primärvården är hårt pressad eftersom asylsökanden har rätt till en hälsoundersökning. Samma gäller inom tandvården där asylsökanden tar platser från dem som skulle på kontroll. Nu visar sig många andra problemen i kommunerna. Då migranterna kom gick staten in och fixade skivan i kommunerna. Men det gör staten bara i två år. Sedan får kommunen själv stå för kostnaderna. Nu är vi där och baksmällan i många kommuner slår till. 69 kommuner står på ruinens brant ekonomiskt. Socialbidragen skenar i tre av fyra kommuner, eftersom 60 procent av invandrarna inte kan försörja sig själv. Det tar i genomsnitt upp till sju år innan de kan det och en del klarar det aldrig.
Det är förhållandet att vi befarar att flertalet av de något äldre och medelålders migranterna aldrig kommer att kunna försörja sig själva och inte heller någonsin kommer att bidra till vårt välfärdssystem genom att de betalar skatt. Detta rubbar ordningen för vårt välfärdssystem, som i grunden bygger på självförsörjning och att vi alla genom skatten bidrar till systemet.
Principen är den, att då vi arbetar och betalar skatt håller vi välfärdssystemet rullande för dem som vid varje tillfälle får stöd från systemet. När vi som arbetar själva får stöd, är det en uppskjuten utbetalning från det ”försäkringssystem” vi tidigare betalat till. Varje arbetande generation försörjer dem, som i realtid får stöd från systemet. Men den som aldrig bidragit till välfärdssystemet är alltså snyltare och det tycker vi inte är ok. (Det finns också svenskar som är snyltare och det är lika förkastligt.)
Migranter som kommer från delar av världen där det öht inte finns någon statligt reglerad välfärd, förstår inte hur det fungerar hos oss. De uppfattar att det är en slags välgörenhet, som pappa staten står för. (Det finns vissa grupper svenskar tex inom kyrkan och humanistiska sällskap som också tycks tro att det är välgörenhet. Ja, det kan de själva syssla med och betala ur egen ficka!)
Både svenskar och invandrare som aldrig bidrar till välfärdssystemet är snyltare eller smitare i de fall dessa människor smiter undan skatt, men ändå utnyttjar systemet då det passar. Dessa människor gör inte rätt för sig och bryter därför med en viktig moralisk princip, som gäller här i landet – eller har i vart fall gällt! När det blir stora grupper som inte bidrar till systemet, men ändå utnyttjar det, kan det leda till att systemet kollapsar.
Skulle välfärdssystemet allvarligt urholkas tappar det sin trovärdighet hos folket och det gör att allt fler kommer att försöka smita undan att betala till det, att smita undan skatt. Då kommer systemet med en statlig reglerad välfärd att rullas upp och gå under. Sverige kommer att bli som de underutvecklade klansamhällen migranterna kommer från, eller som Fattigsverige var för några hundra år sedan. Det finns förstås också ideologiska skäl till avogheten. En mycket stor del av de asylsökande är muslimer, som kommer med en främmande kultur och en ytterst dogmatisk religion. Detta är uppfattningar som är rakt motsatta dem vi har sedan upplysningen slog igenom och vi vill inte att sådana dogmer och medeltida föreställningar sprids i vårt samhälle.
Kritikern Alf 