Det är 30 år sedan massakern på Himmelska fridens torg i Peking april 1989 och SVT har sänt två program om detta: ”Dagarna som skakade Kina”. Det är ett enormt upprörande reportage kring hur långt en diktatur kan gå i förtryck av sitt eget folk för att slippa kritik och något som stör deras ordning. Tusentals studenter demonstrerar under lång tid på torget och vill få regimen att genomföra reformer i demokratisk riktning och mänskliga rättigheter.
Men Deng Xiaping och hans regering ville inte lyssna. Istället satte de, i börja av juni, in militären – Folkets befrielsearmé! – mot studenterna. Militären omringade torget och började skjuta skarpt rakt in i mängden av människor, inte bara studenter utan många Pekingbor, som stödde studenterna blev dödade. Sedan kom stridsvagnarna och körde rakt in i och över studenter, som massakrerades under larvfötterna. Tusentals studenter mörades av militären. En del, som varit ledarfigurer, som inte dödats på torget, togs till fånga och avrättades. 3000 dödades, 7000 skadades och 1600 fängslades.
Det är för mig obegripligt att en regering, även om det är en diktatur, kan agera på detta sätt. Militären lyder order, men att mörda sitt eget folk, trodde man inte de skulle göra, skulle inte acceptera en sådan order. Folkets befrielsearmé dödar Kinas upplysta medborgare på Himmelska fridens torg! Vilken ironi! Olof Palme myntade begreppet diktaturens kreatur och det var vad vi bevittnande här. Ja dessa avskum Xiaping och Co kan inte ens kallas djur, de är värre än djävulen själv.
Än idag fruktar diktaturen i Kina minnet av denna massaker och Himmelska fridens torg stängs av vid denna tid på året. Den statskapitalistiska kommunistdiktaturen tar inga risker att någon skulle våga sig på en protest och mänskliga rättigheter och demokrati vet de inte ens hur det stavas. Men vi i väst köper gladeligen deras varor! Det ironiska är, att detta avskum Deng Xiaping sågs på med blida ögon av ledare i väst eftersom han var mera kapitalist än kommunist. Men så är internationell politik, styrd av vinstintressen, något av det mest ruttna som finns i denna värld.
Kritikern Alf 