ETT ODEFINIERAT TREDJE KÖN X

Socialstyrelsen öppnar för ett tredje kön. ”Alla människor ska kunna känna igen sig” Enhetschef på Socialstyrelsen. ”Ett binärt könsbegrepp som man och kvinna gör att alla inte kan känna igen sig, säger Lars Grönvik, på Socialstyrelsen.

Det är Miljöpartiet som väckt frågan om ett tredje kön i motion 2018/19:289 av Rasmus Ling m.fl. Motivering: ”I ett inkluderande samhälle är det rimligt att människor har möjlighet att definiera sig själva.” En majoritet i riksdagen ställde sig bakom en utredning om att införa ett tredje kön. Även frågan om personnummer, där idag den näst sista siffran anger om en person är man eller kvinna, skall utredas så att kön inte framgår av personnumret. Mot förslaget stod Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.  

År 2017 presenterades en omfattande utredning (på nästan tusen sidor!) om transpersoners rättigheter: ”En strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck” där det bland annat föreslås att ”regeringen tillsätter en utredning i syfte att utreda möjligheten till ett tredje juridiskt kön ” SOU 2017:92 Ett antal nationer, Australien, Danmark, Kanada, Malta, Nya Zeeland och Pakistan, har infört kön okänt, dvs X förutom M och F.

Man kan ju undra om det är särskilt inkluderande att var och en själva ska bestämma vad man har för kön, eller inget kön alls. Snarare kan man väl se det som att vissa individer inte vill bli uppfattade som en del av det normala samhället.

Och hur ska man kunna känna igen sig i bland andra, om man inte har något kön, eller tror/menar att man inte har det? Om man är så indifferent, vad gäller något så grundläggande som kön, är man kanske allt eller igen? Ett tredje kön existerar i praktiken bara  som något imaginärt, som alltså är odefinierbart X och alltså vara vad som helst.

De indifferenta vill inte tala om vilket kön de egentligen har (eller att de kanske inte har något?). Men problemet är enkelt löst, för dem som inte vill ange ett kön. Då får man väl sätta X! Samtidigt blir det ohållbart om det ska få juridiska konsekvenser att någon inte vill uppge sitt kön. Vilka rättigheter har X? Då är det kanske bättre att vi öht inte behöver ange kön. Spelar det någon roll, när ändå allting flyter?

Samtidigt kan man ju fråga sig om nu också Socialstyrelsen (liksom MP, S, L, C) antagit en verklighets uppfattning som är ”Queer”? Queer är ett ifrågasättande av heteronormen. Den som är ”queer” ser sin könsidentitet och eller sin sexualitet som obestämd. Personen vill själv välja hur hen vill vara och uppfattas. Kön och genus existerar bara i den gamla stereotypa världen.

Socialstyrelsens logga består av två omslingrande, älskande S, buk mot buk. Omslutna av ett tredje kön?  Och nu vill Lars Grönvik och Socialstyrelsen utreda detta tredje kön. Finns det? Hur ser det i så fall ut? Eller är det bara något imaginärt, en förvirrad föreställning hos Queer-individer? Ska vi ändra all aktuell lagstiftningen för att en urban minoritet inte känner eller vill känna sitt kön?

Det nylanserade begreppet hen är ett sätt att radikalt komma bort från traditionella könsuppfattningar. (En naiv, teorilös och banal uppfattning om begreppet hen är att det bara är en förenkling av språket för att inte behöva säga hon och/eller han). De som är queer utgår alltså från att inte bara könet och genus är en social konstruktion (och bortser från att det finns kvinnliga och manliga kroppsformer, penis och sköte, som bara är naturens tillfälligheter) utan också att sexualiteten som sådan är en social konstruktion. Bögar och flator skapas alltså i sitt sociala sammanhang och det är lika naturligt som annan sexualitet. Om inte, är bra en moralfråga och även moralen är givetvis en social konstruktion.

Tillskyndarna av ett tredje kön tror att detta är PK-tidsandan. Men hos det vanliga, arbetande folket, som inte tillhör den urbana medelklassen, med huvudsäte i Stockholm, tror jag man är främmande för hela tänkandet och resonemanget kring ett tredje kön. Min mening är, när jag studerar dem som kallar sig queer, att det är helsjukt!

Att vissa personer idag är vilsna kring sin sexualitet, kan kanske beror på att deras barndom och uppfostran har varit indifferent. Kan detta vara en effekt av samkönade äktenskap? Tänkbart. Och då kommer dessa missanpassade individer förmodligen att bli fler i samhället. Är detta en utveckling vi verkligen vill ha i samhället? Att vi allt mer går mot den stora, sociala oredan i samhället?