Sedan ca 20 år går det en våg av patriotism och nationalism genom EU-länder. Nationalistiska partier får 15 till drygt 20 procent av folkets röster. De tar röster både från socialdemokrater och konservativa. Dansk Folkeparti är ett invandringskritiskt parti, som fått en stark roll i dansk politik. I Finland har det nationalistiska Sannfinländarna varit regeringspartner 2015 och i Norge har Fremskrittspartiet sedan 2017 varit en stark politisk kraft och ingått i regeringsunderlaget. Sverigedemokraterna och Lega i Italien har ungefär lika mycket stöd från väljarna, dvs 17.7 %
Frihetspartiet FPÖ i Österrike fick 26 % i valet 2018 och innehar flera ministerposter. I Polen och Ungern har partier med nationell inriktning en särskilt stark ställning. Viktor Orbán vann en jordskredsseger och en tredje mandatperiod vid valet i april 2018. Ungern har förutom regeringspartiet Fidesz ett parti längre ut på högerkanten. Det heter Jobbik och fick 19 % av rösterna i senaste valet.
Schweiz har Schweiziska folkpartiet, som är största parti. I Nederländerna är Geert Wilders Frihetsparti PVV näst största parti med 13 % av rösterna. Frankrikes Nationella fronten och Marine Le Pen vann 21,3 procent i första valomgången 2017. I parlamentsvalet landade partiet Nationell samling, före detta Nationella fronten, på drygt 13 procent. Tyskland september 2017, kom det högernationalistiska Alternativ för Tyskland, AFD, för första gången in i förbundsdagen med 12,6 procent. Det kan finnas flera orsaker till denna utveckling, men en är reaktioner på utvidgningen av EU från att vara en gemensam marknad till att bli en allt mer överstatlig organisation, en superstat för större delen av Europa.
Nationalismen är en utveckling som oroar och förskräcker i stort sett hela det politiska etablissemanget. Därför har många pekat ut vårens EU-val som avgörande för EU:s framtid. Den fjärde mars höll Emmanuel Macron – en av EU:s främste tillskyndare – ett tal i Elyséepalatset, som publicerades i EU-media. ”För en förnyelse av Europa”.
Talet kan sammanfattas så här: EU-valen, som hålls om några veckor, blir avgörande för Europas framtid. Sedan det andra världskriget har Europa aldrig behövts så mycket som nu. Ändå har Europa aldrig varit i lika stor fara. EU är en historisk framgång: en ödelagd kontinent som försonades i ett aldrig tidigare skådat EU-projekt för fred, välstånd och frihet. Det är dags för en Förnyelse av EU. Förnyelse kring tre ambitioner: frihet, skydd och framsteg. Inrättande av en europeisk byrå för skydd av demokratierna, en gemensam gränspolis och en europeisk asylbyrå, försvars- och säkerhetsfördrag, som definierar våra absolut nödvändiga åligganden och samarbete med NATO. Ett socialskydd som garanterar alla samma lön på en och samma arbetsplats. En europeisk minimilön, en europeisk klimatbank för att finansiera den ekologiska omställningen, ett europeiskt hälsovårdsorgange och att det nya Europeiska innovationsrådet får en budget i klass med USA:s. En Afrikansk framtidspakt för samverkan EU och Afika. Slutligen en konferens för Europa där det mejslas fram de förändringar som är nödvändiga för EU:s framtid. Tidigare har Macron på temat EU:s förenta stater bla föreslagit en finanspolitisk union för EU, egen finansminister i EU, gemensam budget för EU. (Märk att Macron hela tiden talar om Europa, som om EU vore detsamma som Europa!)
Det har länge varit uppenbart att den nationalistiska vågen inom EU just hänger ihop med att EU utvecklats allt mer till en överstatlig organisation, ett EU:s förenta stater. Detta vill många medborgare inom EU inte ha. Det finn flera bevis för detta i opinionsundersökningar och vi kan ju bara titta på vad det är för program nationalisterna har och ca 20 % röstar på. Man vill slå vakt kring den egna kulturen, språket och traditioner – stärka nationen. Det kan sammanfattas i begreppet patriotism och nationalism. Att detta stämplas som fult och oacceptabelt av den liberala, kapitalistiska ekonomins företrädare, är inte att undra över. De är globalister och vill inte ha några begränsningar av kapitalets och arbetskraftens rörlighet. Dessa åsikter har, efter andra världskriget och den extrema nationalismens kollaps, fått mycket stöd bla genom systemmedia, som driver uppfattningen om liberal kapitalism, öppna gränser, mångkultur och globalism.
I Sverige har de politisk korrekta drivit detta så långt att SD närmast är mobbade i riksdagen. Vad det i själva verket handlar om, är att nästan alla partier från moderaterna till vänsterpartiet är moderna, liberala partier, som avlägsnat sig långt från traditionella värderingar kring fäderneslandet, Moder Svea, fosterland, nationalkänslan, svenskheten, hemortsrätten, den kulturella gemenskapen i landet, modersmålet och stoltheten av att vara svensk. Allt detta förkastar de som reaktionär, bakåtsträvande och omodernt.
Men det har samtidigt gett SD ett utrymme och sympati hos de många människor bland det arbetande folket runt om i landet och särskilt i mindre samhällen och på landsbygden. Här skiljer sig uppfattningarna väsentligt från den urbana, moderna medelklassen, som inte längre har något fädernesland och någon hembygd och inte heller står för traditionella värderingar kring moral och anständighet.
Det finns en rad andra problem med EU, annat än den auktoritära överstatligheten som Emmanuel Macron representerar. Allvarligast av allt är hur EU undergräver det sociala sammanhanget som leder till anomi och/eller alienation. Idén med EU är att kapitalet såväl som arbetskraften ska var fullt rörlig och alltså ”spontant” lokaliseras till de platser där det ger mest avkastning och effektivitet. Det kan låta rationellt och bra, men avkastning, nytta, mäts främst i ekonomiska termer och är ett kapitalintresse, medan vi ur ett mänskligt perspektiv anser det allt för begränsat, som ett mått på nytta och god hushållning.
Stor migration och rörlighet inom Europas befolkning skapar stora sociala problem vad gäller gemenskap, sammanhållning, vänskap, samverkan och ömsesidig hjälp. Detta har också stor betydelse för den informella sociala kontrollen och motverkan av kriminalitet. När det senare inte fungerar pga att lokalsamhället blivit anomiskt, tvings vi med begränsade resurser utöka den formella kontrollen med poliser. Detta kan aldrig ersätta att människor håller ett öga på varann, så att ingen hotar gemenskapen. Utvecklingen i EU är verkligen inte bra. Sexuellt våld, EU-28, 2013-2016 (polisanmälda brott) ökade från 190 per 100 000 invånare till 250 (Källa: Eurostat (crim_off_cat) I hela EU uppgick antalet polisanmälda överfall till cirka en miljon etthundratusen under 2016. Det är en ökning på 3,4 % jämfört med 2015, och en ökning på nästan 14 % jämfört med 2013. (Källa Eurostat (crim_off_cat).)
Ett annat problem som kommer med alienationen är ökad mental ohälsa. Ett gott mentalt hälsotillstånd hos befolkningen kräver bra sociala, vägledande sammanhang, vilket redan sociologen Emile Durkheim konstaterade efter omfattande studier på sin tid. Alla professionella sociologer vet allt för väl att detta gäller i ännu högre grad idag.
Psykisk ohälsa hos migrerade personer kräver, för förståelse annorlunda förklaringsmodeller än vad som gäller för de traditionella hälso- och sjukvårdsproblemen. I rapporten ”Migration och psykisk ohälsa” görs en kvalitativa analyser där det framgår att sociala faktorer är starkt relaterade till förekomsten av psykisk ohälsa. (Migration och psykisk ohälsa FoU Rapport 2008:3 Malmö högskola.
Under perioden 1950-1990 ökar förekomsten av psykiska problem bland unga i Europa. Också därefter fortsätter förekomsten av depressiva symptom att stiga. Svår depression är en av de tre vanligaste orsakerna till funktionsnedsättning i alla EU-länder. Nästan en tredjedel av dem som har nedsatt arbetsförmåga eller ansöker om förtidspensionering anger psykisk ohälsa som skäl. I Sverige ökar den psykiska ohälsan år från år hos unga människor. (Psykisk ohälsa bland unga i Europa under perioden 1980-2010 – trender och förklaringar Sven Bremberg.) Detta är förstås ingen som Macron bryr sig om. Han har helt andra intressen än folkets hälsa.
Ett annat problem med EU är de öppna gränserna i dagens stökiga, ekonomiskt ojämlika och kriminella värld. Kriminella ligor i EU har fått det oerhört mycket lättare att agera runt om i EU pga de öppna gränserna. De laglydiga medborgarna och polisen får det allt svårare att hålla koll på buset och får lida av de kriminella gängens härjningar.
Skevheten i världsekonomin i kombination med ökade möjligheter till migration och öppna gränser, har gjort att vi fått en flodvåg av migranter som söker sig till drömmarnas EU. De tror att de ska få ett bättre liv, men blir oftast besvikna och de förorsakar enorma kostnader för samhällena.
Euron är ett annat stort problem. Många experter varnade och hävdade att det kommer bli problem med en gemensam valuta för nationer med så olika ekonomiska förutsättningar. Och vi har sett hur det gick! Eurokrisen, eller skuldkrisen i EU är en statsfinansiella kris. Den uppstod i slutet av 2009 till följd av snabbt växande statsskulder och risk för försämrad betalningsförmåga i Grekland, Portugal, Spanien och Irland. Om inte EU och centralbanken fixat en garanti, som ytterst vilar på skattebetalarna i det ekonomiskt starka Tyskland, hade Euron kraschat 2009/2010. Men problemen med asymmetrin i EU:s ekonomier kvarstår och det är tack vare Tyskland som Euron överlever.
Vågen av muslimer till EU har i grunden förändrat förutsättningarna för vår kultur och det kommer bara bli värre! Det är liberalernas ideologi om mångkultur, diversifiering och behovet av import av billig arbetskraft, som tillsammans med öppna gränser gett nya och stora förutsättningar för inflödet av islam. I vissa lokalsamhällen tex i England och Frankrike har muslimer tagit makten och andra får anpassa sig.
Men detta är heller inget som president Macron bekymrar sig om. Han och de samhällsklasser han företräder har sitt på det torra och det går ju fint att låta skattebetalarna stå för notan. Macron tom framställer det som om majoriteten i UK röstade för utträde ur EU pga ledarnas försummelser att inte göra allt det Macron föreslår. I själva verket är precis tvärt om. 52 % har retat upp sig på kommandot från klicken i Bryssels till den grad att de inte längre vill var med i EU. Lögnen tycks vara ett vapen president Emmanuel Macron använder i sitt försök att manipulera EU-medborgarna!
Kritikern Alf 