Det är 100 år sedan första världskriget slutade och det delvis bortglömda kriget diskuteras igen. Tidigare har de närmast obegripligt grymma händelser under andra världskriget, överskuggat det lika fasansfulla, som hände under första världskriget. Det går knappt att göra begripligt att 37 miljoner människor dog eller sårades.
Stora delar av Centraleuropa låg i ruiner. Matbristen var stor och människor svalt ihjäl. Tre kejsare hade störtats. Osmanska imperiet hade fallit ihop som ett korthus och en rad nya stater bildades: Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Ukraina. Miljoner människor blev flyktingar pga land- och befolkningsutväxlingar. Och skulden för kriget lades av segrarmakterna på Tyskland, som också drabbades av ett omfattande tyskhat i England, Frankrike, USA mfl.
Tyskland hade förlorat kriget och skulle betala ett enormt krigsskadestånd och förlust av gamla, tyska områden. Det gällde Rhenlandet och Elsass-Lothringen, vilka gränsar till Frankrike. Polen fick också en del av östra Tyskland. Detta utgjorde ca 30 procent av Tysklands yta och 10 procent av befolkningen. Elsass-Lothringen hade varit ett tysktalande land i historien och sedan bollats fram och tillbaka mellan Tyskland och Frankrike (Alsace-Lorraine på franska). Under fransk överhöghet drabbades den tysktalande befolkningen av trakasserier och förföljelse.
Ententen, dvs Frankrike, England och USA hade 34 krav på Tyskland för att gå med på vapenvila. Tyskland skulle lämna över 5000 lokomotiv, 100 000 tågvagnar och 5000 lastbilar. Till detta kom bla 160 ubåtar, 30 000 kulsprutor och 5000 kanoner. Krigsskadeståndet var på 26,5 miljarder dollar, något Tyskland omöjligt kunde betala. Betalning av krigsskulderna drabbade medborgarna hårt och det rådde delvis hungersnöd i det svårt härjade landet. Detta blev ännu värre på 30-talet då depressionen slog till. Då slutade Tyskland betala krigsskadeståndet. (Upptogs igen en tid efter andra världskriget och slutfördes 2010.)
Tyskland fick skulden för kriget, men så enkelt var det inte. Imperialisterna i Frankrike och England ville inte ha konkurrens från en ny stormakt mitt i Europa. För händelse av krig, hade dessa stater ingått avtal sinsemellan. Storbritannien hade avtal med Frankrike och Ryssland. Tyskland och Österrike-Ungern hade också ett avtal. Efter skotten i Sarajevo förklarade Österrike-Ungern krig mot Serbien. Ryssland mobiliserar och då förklarar Tyskland krig mot Ryssland. Frankrike och sedan Storbritannien förklarar krig mot Tyskland. Tanke är att Tyskland ska bli tvunget att kriga på två fronter och att förhindra att Tyskland blir en ny stormakt i Europa och världen.
Bestraffningen och förnedringen av Tyskland, den sk ”dolkstötsmyten” att Tysklands ledare hade förrått folket, depressionen under 30-talet, som slog hårt mot ett Tyskland som redan var nere för räkning, och önskan om revansch bäddare för nazisternas maktövertagande. I valet 1930 vann inte nazisterna i en enda valkrets. Två år senare vann de i alla valkretsar utom fem.
Klas-Göran Karlsson gör i sin bok Det moderna 30-åriga kriget en intressant analys av första och andra världskriget orsaker. Mellan Ryssland och Tyskland rådde en gammal konflikt, som spelade roll vid inledningen till första världskriget (plus en hel del andra förhållande som skapade en krutdurk som exploderade i kriget). Andra världskriget orsakades av segermakternas hämnd på Tyskland. Det kulturellt och socialt stolta Tyskland, som varit den starkaste makten i Europa, kunde inte acceptera att bli behandlad på detta förnedrande sätt. Det måste bli en motreaktion och det blev det med besked. Om Tyskland inte letts av en korpral, som trodde han var världens bästa strateg och startade ett tvåfrontskrig (som vid 1:a v-kriget varit Tysklands olycka) och förklarat krig mot världens största militärmakt USA, hade Tyskland sannolikt vunnit andra världskriget och Europa hade sett mycket annorlunda ut.
Dessa erfarenheter borde vara något för dagens politiker att fundera över, då de håller på att hetsa mot Ryssland, planerar och mobiliserar för krig. De är i en historisk erfarenhet på fel spår och om de inte kommer på bättre tankar än fortsätta upprustningen och på alla möjliga sätt trakassera det stora Ryssland så är risken överhängande att det blir krig.
Det är inte ofta sanna britter kan kosta på sig att erkänna sina övergrepp i krig. Men nu har parlamentsledamoten John McDonnell, brittisk Labourpolitiker sangt sanningen om, Winston Churchill som var en skurk och idag skulle dömts för krigsbrott. Britternas hyllande av Churchill är inget annat än falsk patriotism och nostalgisk nationalism. Det är rent absurt som det tror, att det var denne whiskypimplande, ciggarrökande premiärminister som vann kriget över Hitler.
Storbritannien har länge varit en stormakt trots sin lilla hemvist på ön. De byggde ett kolonialt imperium över värden med sina kolonier i Amerika, Afrika och Asien. Som mest behärskade britterna en fjärdedel av jordens yta. De var sin tids verkliga superimperialister, men vi tänker nog ofta på dem som ett högtstående folk, som med sin Magna charta tidigt utvecklade ett demokratiskt styre.
Ofta drar via felaktigt den slutsatsen att demokratier är fredliga och startar inte krig. Men demokrati inom nationen, säger inte mycket om hur denna nation och dess ledare kommer att förhålla sig till andra nationer och folk. Ta tex USA, som numera brukar kallas världens största demokrati, men som samtidigt härjar i världen för att säkra sina geopolitiska och ekonomiska intressen. USA, som huvudsakligen skapades av Storbritannien, har varit duktiga på att föra det imperialistiska arvet vidare.
Britterna koloniserade Nordamerika på 1600-talet och drev i stort sett bort ursprungsbefolkningen, indianerna från de östra delarna av Nordamerika. På 1700-talet förlorade britterna dessa kolonier genom den amerikanska självständighetsrörelsen och den slutliga segern över britterna.
Då fortsatte britterna sin kolonisering av Indien och Afrika. Först via Ostindiska kompaniet och senare med armén erövrade man, med början i söder, den indiska halvön. Utsugningen av det indiska folket ledde till fattigdom och svält och följdes av många uppror. Mest känt är nog Sepoyupproret 1857, som omfattade stora delar av Indien. Britterna, med överlägsen teknik, vann det blodiga kriget och styrde sedan med järnhand över 300 miljoner indier. Men självständighetskampen fortsatte och 1919 dödare brittiska soldater 300 indier, som demonstrerade mot kolonialmakten.
Britterna gick lika hårt fram i Afrika och särskilt mot dem som försöker göra motstånd, som tex Zulufolket. De hade krigare och gjorde effektivt motstånd, men britternas militära överlägsenhet knäckte dem till sist med tusentals döda och zuluriket gick under. Churchill fick en guldstjärna i imperialisternas betygsbok.
Vid slutet av 1800-talet drabbades Indien och Kina av svår torka och miljoner människor svalt ihjäl. Britterna utnyttjade detta på ett syniskt sätt och exporterade tex till Storbritannien den spannmål som indierna och kineserna behövde. Före koloniseringen hade Indien en ganska hög levnadsstandard, men britterna förödde landet. Med sk kanonbåtsdiplomati och vapenmakt tvingades Kina att tillåta import av opium. Resultatet blev samhällelig misär, hungersnöd och svält. Kina, som tidigare varit ett välmående rike, klarade inte längre att försörja sitt folk. I Australien jagade britterna aboriginerna till gränsen för deras undergång. Ungefär samma hände på Nya Zeeland och maorierna.
Man kan ju fråga sig vad det är för ett folk, som så girigt och hänsynslöst agerar mot andra folk, som de uppfattar som underlägsna? Det är nog just detta, de ser sig själva som överlägsna, högre stående än andra folk som de underkuvat. Och vad är det för demokrati, som har ett parlament där den ena kammaren består av lorder med arvsrätt till den politiska makten? Här kan vi tala om Herravälde! Britternas hänsynslöshet har visat sig i många sammanhang. Vi behöver bara gå mindre än 100 år tillbaka, så får vi ytterligare hårresande exempel på britternas förakt för andra människor och Churchills härjningar i Sydarfika skulle idag betraktas som krigsbrott.
Vi beskyller med rätta Nazityskland för barbariska handlingar under andra världskriget, särskilt förintelsen och deras härjningar i Östeuropa och Ryssland. Men det är som det brukar, segrarna som skriver historien och därför har vi sällan satt sökarljuset på britternas terrorbombningar av civilbefolkningen i Tyskland.
Blitzen över London var förfärligt, men är inte mycket i jämförelse med de megabombningar, som britterna utförde mot civilbefolkningen för att knäcka tyskarna. Britternas idé var att Tyskland skulle ge upp om man utplånade ett antal tyska städer. Värst drabbades Hamburg där britternas bombmattor ledde till att 42 600 av stadens invånare dog och 75 procent av staden ödelades.
I Dresden hände samma när 796 bombplan släppte sina vanliga bomber och brandbomber och åstadkom en eldstorm i staden, som förbrukade allt syre. Människorna på marken sprängdes i luften, förtärdes av eld och/eller kvävdes. Mot detta fanns inget skydd och 25 000 civila dog och 83 procent av staden förintades. Flera andra tyska städer drabbades av dessa terrorbombningar som tex Bochum och Pforzheim där 22 000 dödades och mer än 80 procent av städerna ödelades. Ett tiotal tyska städer drabbades av likande bombmattor och förintelse. Var inte detta krigsbrott?
Absolut, men ingen anklagade då Churchill och flyvapenchefen Harris för folkmord och brott mot krigets lagar, när de gett order om dessa gräsliga bombattacker mot den tyska civilbefolkningen med hundratusentals offer. Men så var de också på den segrande sidan. Och ingen av dessa krigsförbrytare, Churchill och andra brittiska krigsförbrytare fick schavottera och blev dömda i Nürnberg.
Den som bara läst den vinnande sidans rapporter, nyhetsartiklar och reportage får inte veta mycket om britternas krigsförbrytelser. Men den som träffat släktingar och vänner som överlevt britternas slakt och den som tex läst Stig Dagermans Tysk höst, vet att britternas bild är förljugen. Dagerman besöker Berlin, Hamburg, Hannover, Dresden mfl sönderbombade tyska städer. Han skriver hur han ser ruiner, ruiner vart han vänder blicken. Nästan inget annat än ruiner i dessa städer. Han besöker förtvivlade civila tyskar i fuktiga källarhålor, där sjuka barn och vuxna försöker överleva. De har nästan inget att äta och har rotat fram några frusna potatis som de kokar. Det är allt de har att äta. Är det detta de stolta britterna har att yvas över. De besegrande, nej det var Churchill! som besegrade Hitler! Absolut det finns många, jag har mött många, britter som inte är ett dugg stolta över detta och beklagar dessa enorma terrorbombningar och helt onödigt dödande av miljoner civila tyskar. Just nu tycker de att John McDonnell har helt rätt Churchill var en stor skurk! Men det vågar de inte säga till vem som helst på puben.
Kritikern Alf 